En feminism som inte vet vad en kvinna är
Gerrie Strik analyserar hur kvinnors rättigheter undermineras när begreppet kvinna blir obestämt. Publicerad på memoma.nl den 16 maj 2025, kort efter den brittiska högsta domstolens dom.
Den brittiska domen som återställde spelreglerna
Den 16 april 2025 slog Storbritanniens högsta domstol fast att termerna "kvinna" och "kön" i Equality Act 2010 syftar på biologiskt kön, inte på självvald könsidentitet. En enkel mening med enorma konsekvenser: från och med nu vet den brittiska staten återigen vad den menar när den talar om kvinnoutrymmen. Omklädningsrum, fängelseavdelningar, skyddade boenden, idrottstävlingar och kvoter — överallt där kön är juridiskt relevant sammanfaller begreppet åter med den faktiska biologin.
För aktivister som i åratal hade hävdat att kön är "en social konstruktion" var domen en jordbävning. För kvinnor som diskrimineras, skyddas eller gynnas på grund av sitt kön innebar den att en rättslig ställning återställdes, en ställning som de utan större motstånd hade sett försvinna. Strik använder domen som utgångspunkt för en bredare argumentation: en feminism som inte vet vad en kvinna är kan inte försvara kvinnor.
Jämställdhetsintegrering och kvinnans försvinnande
Strik beskriver hur en akademisk och byråkratisk rörelse — jämställdhetsintegrering — under de senaste två decennierna i tysthet har urholkat begreppet "kvinna". Resonemanget är följande: alla har en inre könsidentitet, frikopplad från kroppen, och denna inre identitet ska vara vägledande för politik och lagstiftning.
"Människans biologiska kön har ingen betydelse för hennes identitet."
Det låter som en filosofisk ståndpunkt; i praktiken är det ett politiskt ingrepp. För så snart "kvinna" inte längre betecknar den hälft av mänskligheten som kan bli gravid, menstruerar och statistiskt löper större risk att utsättas för sexuellt våld, försvinner också det rättsliga skyddet för denna grupp. Det som återstår är då ett innehållslöst begrepp, en kategori som vem som helst fritt kan träda in i och ut ur.
"Naturens diktatur"
I den litteratur om jämställdhetsintegrering som Strik hänvisar till framställs det biologiska könet som "naturens diktatur", något som måste övervinnas. Det är en förrädisk inramning. För den som säger att kön är förtryck säger implicit att kampen mot kvinnoförtryck egentligen är en kamp mot att vara kvinna. Därmed försvinner sexismens offer ur blickfånget.
Strik utgår från något annat. Att vara kvinna är ingen katastrof som måste avskaffas; det är ett faktum i tillvaron. Katastrofen är att historiska och samtida orättvisor har knutits till detta faktum. Lösningen är rättigheter — inte att avskaffa själva faktumet.
Varför detta är avgörande för kvinnors rättigheter
"En feminism som inte vet vad en kvinna är kan inte effektivt försvara kvinnors rättigheter."
Striks centrala formulering är inget ordspel. Kvinnors rättigheter har historiskt vunnits på grundval av kön: rätten att rösta, rätten till egen egendom, rätten till utbildning, rätten till abort, rätten till skydd mot sexuellt våld. Om kön försvinner som kategori försvinner också bäraren av dessa rättigheter.
I den nederländska kontexten märks detta på många områden: en man som kallar sig kvinna och vill använda ett skyddat boende för kvinnor. En idrottare med manlig fysiologi som tävlar i kvinnokategorier. En intagen med en historia av våld mot kvinnor som placeras på ett kvinnofängelse. I vart och ett av dessa fall kastas det rättsliga skydd som har byggts upp för kvinnor över ända för en enda man som säger sig känna sig annorlunda.
Kvinnoutrymmen är ingen lyx
Strik hävdar att kvinnoutrymmen — fysiska, juridiska och politiska — fyller en funktion som inte kan ersättas av retorisk välvilja. Ett skyddat boende för våldtäktsoffer är inget privilegium för kvinnor; det är en miniminödvändighet för att återhämtning ska vara möjlig. Den som öppnar ett sådant utrymme på grundval av självdefinition undergräver dess existensberättigande.
Att föräldrar, lesbiska, kvinnliga fångar och feminister som framför dessa argument i stor omfattning kallas "transfober" är precis den strategi som Strik blottlägger: att beröva människor det språk som diskussionen kan föras på. För den som inte längre får säga vad en kvinna är kan inte heller säga vad som drabbar henne.
Könsrealism är inte en antitransposition
En viktig punkt som alltför ofta går förlorad i denna diskussion är att könsrealister — som Strik — inte förnekar transpersoners existens. Vuxna får klä sig, leva och benämna sig själva som de vill. Det könsrealister motsätter sig är att individuella självdefinitioner upphäver de juridiska könskategorier som skyddar andra människor — framför allt kvinnor och framför allt barn. Det är en väsentlig skillnad.
Vad detta innebär för Nederländerna
- Den nederländska transpersonslagen gör det möjligt att ändra kön genom självdefinition. Den brittiska domen väcker frågan om detta också gäller Equality-frågan.
- Idrottsförbund, stödorganisationer och kriminalvården kan inte längre gömma sig bakom "vi följer självdefinitionen".
- Det finns juridiskt utrymme för en särskild kvinnoinriktad politik på grundval av biologiskt kön, utan att transpersoner utesluts från allmänna medborgerliga rättigheter.