Hem › Medicinskt › Biverkningar av hormonbehandling
Biverkningar av hormonbehandling
Hormonbehandling för transpersoner innebär inte att en brist ersätts, utan en livslång farmakologisk omställning av ett friskt hormonsystem. Det medför betydande biverkningar och risker, varav vissa är väl dokumenterade medan andra är otillräckligt undersökta. Informerade beslut kräver en fullständig beskrivning av vad vi vet — och vad vi inte vet.
Biverkningar av östrogenbehandling
- Blodpropp och lungemboli: ökad risk, särskilt vid oral tillförsel; även förhöjd risk vid rökning, övervikt eller koagulationsrubbningar.
- Kardiovaskulära effekter: förändringar i blodtryck och blodfetter; nyare kohortstudier visar ökad kardiovaskulär morbiditet och mortalitet hos transkvinnor på längre sikt.
- Belastning på levern: särskilt vid oral tillförsel (förstapassageeffekt).
- Bröstcancer: vid långvarig användning kan risken vara förhöjd, jämförbar med postmenopausal HRT (Asscheman et al.; De Blok et al. 2019).
- Prolaktinom: hyperprolaktinemi och i sällsynta fall prolaktinom (hypofystumör).
- Humör: humörsvängningar, depression eller tvärtom förbättring — mycket individuellt.
- Bentäthet: efter orkiektomi utan adekvat östrogensubstitution finns risk för osteoporos.
Biverkningar av antiandrogener
- Cyproteronacetat: vid långvarig användning och högre doser förknippat med meningiom (godartad hjärntumör). EMA har utfärdat en varning om detta; lägre doser och kortare behandlingar rekommenderas.
- Bikalutamid: levertoxicitet; mindre undersökt vid transgenderrelaterad behandling än vid prostatacancer.
- Spironolakton: hyperkalemi samt påverkan på njurfunktion och blodtryck.
- GnRH-analoger (används hos vuxna för att hämma testosteron): benförlust och humörpåverkan.
Biverkningar av testosteronbehandling
- Erytrocytos: för högt hematokritvärde; ökar risken för blodpropp avsevärt och kräver uppföljning.
- Kardiovaskulärt: ogynnsam förändring av blodfettsprofilen (HDL sjunker, LDL stiger). Långsiktiga konsekvenser hos transmän är otillräckligt undersökta.
- Akne och hudproblem: vanligt, ibland allvarligt.
- Androgent håravfall: accelererar vid genetisk benägenhet.
- Vaginal atrofi: vid långvarig användning blir slemhinnorna tunnare, torrare och skörare, med besvär och eventuellt ökad infektionsrisk.
- Lever: belastning vid vissa administreringsformer.
- Sömn- och aggressionsmönster: irritabilitet och försämrad sömn förekommer, särskilt efter injektioner.
- Effekter på livmoder och äggstockar: det saknas tillräckliga långtidsdata om karcinogen risk vid kronisk testosteronexponering.
Cancerrisker
Långtidsstudier av cancerrisker vid hormonbehandling är begränsade och bygger till stor del på små, tidiga kohorter. Viktiga områden är bröstcancer hos transkvinnor (eventuellt ökad risk), prostata (testosteronsuppression är skyddande, men inte absolut) samt endometrie- och ovarialcancer hos transmän som har kvar livmoder och äggstockar. Cass Review (2024) pekar på den systematiska bristen på adekvat långtidsuppföljning.
Vad vi inte vet tillräckligt om
Viktiga kunskapsluckor:
- Kardiovaskulär morbiditet och mortalitet efter 20 år eller mer med hormonbehandling.
- Cancerincidens i alla vävnader (bröst, prostata, livmoder, lever).
- Effekter på kognitivt åldrande.
- Benhälsa efter avslutad behandling utan könskörtlar.
- Psykiskt välbefinnande hos detransitionärer som slutar med hormoner efter långvarig användning — en underbelyst grupp.
Vikten av uppföljning
Årlig kontroll är ett minimum: blodprover (hematokrit, levervärden, blodfetter, hormonnivåer, prolaktin), blodtryck, bedömning av kardiovaskulär risk samt cancerscreening (mammografi, prostata) enligt motsvarande könsbaserade riktlinjer. Vid självmedicinering saknas detta, och riskerna är betydligt högre.