Biverkningar av hormonbehandling

Hormonbehandling för transpersoner är inte en komplettering vid brist, utan en livslång farmakologisk omställning av ett friskt hormonsystem. Det innebär betydande biverkningar och risker, varav vissa är väl dokumenterade medan andra är otillräckligt undersökta. Informerade beslut kräver en fullständig beskrivning av vad vi vet — och vad vi inte vet.

Biverkningar av östrogenbehandling

• Trombos och lungemboli: ökad risk för trombos, särskilt vid oral behandling; risken är också förhöjd vid rökning, övervikt eller koagulationsrubbningar.
• Kardiovaskulära effekter: förändringar i blodtryck och blodfetter; nyare kohortstudier visar ökad kardiovaskulär sjuklighet och dödlighet hos transkvinnor på längre sikt. Se hjärt- och kärlsjukdomar vid transition.
• Belastning på levern: särskilt vid oral behandling (förstapassageeffekt).
• Bröstcancer: vid långvarig användning kan risken vara förhöjd, jämförbar med postmenopausal HRT (Asscheman et al.; De Blok et al. 2019).
• Prolaktinom: hyperprolaktinemi och i sällsynta fall prolaktinom (hypofystumör).
• Humör: humörsvängningar, depression eller tvärtom förbättrat humör — mycket individuellt.
• Bentäthet: efter orkiektomi utan adekvat östrogensubstitution finns risk för osteoporos. Se bentäthet vid transition.

Biverkningar av antiandrogener

• Cyproteronacetat: långvarig användning och högre doser har kopplats till meningiom (godartad hjärntumör). EMA har utfärdat en varning om detta; lägre doser och kortare behandlingar rekommenderas.
• Bikalutamid: levertoxicitet; mindre undersökt vid transrelaterad behandling än vid prostatacancer.
• Spironolakton: hyperkalemi samt påverkan på njurfunktion och blodtryck.
• GnRH-analoger (används hos vuxna för att hämma testosteron): benförlust och humörpåverkan.

Biverkningar av testosteronbehandling

• Erytrocytos: för högt hematokritvärde; ökar trombosrisken avsevärt och kräver uppföljning.
• Kardiovaskulärt: ogynnsam förändring av blodfettsprofilen (HDL sjunker, LDL stiger). Långtidskonsekvenserna hos transmän är otillräckligt undersökta.
• Akne och hudproblem: vanligt, ibland allvarligt.
• Androgent håravfall: accelererar vid genetisk benägenhet.
• Vaginal atrofi: vid långvarig användning blir slemhinnorna tunnare, torrare och skörare, med besvär och eventuellt ökad infektionsrisk.
• Lever: belastning vid vissa administreringsformer.
• Sömn- och aggressionsmönster: irritabilitet och sömnsvårigheter förekommer, särskilt efter injektioner.
• Effekter på livmoder och äggstockar: det finns otillräckliga långtidsdata om cancerrisken vid kronisk testosteronexponering.

Cancerrisker

Långtidsstudier om cancerrisker vid hormonbehandling är begränsade och bygger till stor del på små, tidiga kohorter. Viktiga områden är bröstcancer hos transkvinnor (möjligen förhöjd risk), prostatacancer (testosteronsuppression är skyddande, men inte absolut), samt cancer i endometrium och äggstockar hos transmän som har kvar livmoder och äggstockar. Cass Review (2024) pekar på den systematiska bristen på adekvat långtidsuppföljning.

Vad vi inte vet tillräckligt om

Viktiga kunskapsluckor:

• Kardiovaskulär sjuklighet och dödlighet efter mer än 20 års hormonbehandling.
• Cancerförekomst i alla vävnader (bröst, prostata, livmoder, lever).
• Effekter på kognitivt åldrande.
• Benhälsa efter avslutad behandling utan gonader.
• Psykiskt välbefinnande hos detransitionärer som slutar med hormoner efter långvarig användning — en underbelyst grupp.

Vikten av uppföljning

Årlig kontroll är ett minimum: blodprover (hematokrit, levervärden, blodfetter, hormonnivåer, prolaktin), blodtryck, bedömning av kardiovaskulär risk samt cancerscreening (mammografi, prostata) enligt motsvarande könsbaserade riktlinjer. Vid egenmedicinering saknas detta, och riskerna är betydligt högre. En beskrivning av de kroppsliga biverkningarna vid hormonell transition finns på genderzorgen.nl.