Testosteron vid transition
Testosteron ges inom könsbekräftande vård till transmän och vissa ickebinära personer som önskar maskulinisering. Det verkar snabbt, ger omfattande och delvis irreversibla kroppsliga förändringar och kräver livslång dosering och uppföljning. En betydande del av långtidsforskningen om denna användning saknas; många säkerhetsbedömningar bygger på extrapolering från hormonersättning vid hypogonadism.
Administreringsformer
- Injektioner: testosteronenantat varje vecka eller varannan vecka, testosteronundekanoat var 10:e–12:e vecka. Höga toppnivåer som sedan sjunker.
- Gel: appliceras dagligen på huden, ger stabilare nivåer, men kan överföras till partner eller barn vid hudkontakt.
- Plåster: daglig användning, god doseringsprecision.
- Implantat: långtidsverkande, behöver administreras mer sällan.
Effekter
- Fördjupad röst — permanent och uppträder ofta redan inom några månader. Se röstträning.
- Ökad ansikts- och kroppsbehåring — i stor utsträckning permanent.
- Förstoring av klitoris — permanent. Det är grunden för metoidioplastik.
- Upphörd menstruation — vid långvarig användning kan detta bli permanent.
- Ökad muskelmassa, omfördelning av fett mot buken och starkare kroppslukt.
- Akne, fetare hud och ibland snabbare androgen håravfall (vid genetisk predisposition).
Bröstvävnad minskar inte av testosteron — för det krävs en mastektomi. Kroppslängd, bäcken och händer förändras inte (efter puberteten). Hos kvinnor som börjar med testosteron före skelettmognad kan kroppslängden påverkas.
Permanent och reversibla effekter
Röstfördjupning, klitorisförstoring och i stor utsträckning behåringen är permanenta. Fettfördelning och muskelmassa normaliseras delvis när behandlingen avslutas; menstruationen återkommer ofta, men inte alltid. Mer om den irreversibla röstförändringen av testosteron finns på genderzorgen.nl.
Fertilitet
Testosteron hämmar menstruation och ägglossning, men är inte ett preventivmedel. Graviditet är möjlig under behandlingen. Vid långvarig användning är påverkan på fertiliteten inte helt förutsägbar. Infrysning och förvaring av ägg eller embryon före behandlingsstart rekommenderas, även om det kräver tillfällig hormonstimulering som kan vara psykiskt belastande för vissa. Se fertilitet och transition.
Risker och uppföljning
- Erytrocytos: för hög koncentration av röda blodkroppar, vilket ökar risken för blodproppar. Kräver regelbundna blodprover och ibland dosjustering eller åderlåtning.
- Kardiovaskulära effekter: testosteron kan påverka blodfettsprofilen negativt (HDL sjunker, LDL stiger). Om detta leder till ökad kardiovaskulär sjuklighet vid långvarig användning hos transmän är otillräckligt undersökt.
- Vaginal atrofi: vid långvarig användning blir slidans slemhinna tunnare och känsligare, vilket kan ge besvär och eventuellt ökad risk för infektioner.
- Livmoder och äggstockar: kronisk testosteronexponering av en intakt livmoder är otillräckligt undersökt. Vissa kliniker rekommenderar hysterektomi efter några år — ett val med egna, irreversibla konsekvenser.
- Lever: vissa administreringsformer ökar belastningen, och kontroll av leverfunktionen ingår som standard.
Minst en gång per år är laboratoriekontroll (hematokrit, levervärden, blodfetter och hormonnivåer) nödvändig. Självmedicinering utan uppföljning är medicinskt oansvarigt. En fullständig översikt finns under biverkningar av hormonbehandling och hjärt- och kärlsjukdomar vid transition.