1 728 procents ökning: vad Vastermans siffror egentligen säger
Peter Vasterman ställde de officiella nederländska vårdsiffrorna mot varandra och kom fram till en slutsats som den amsterdamska könskliniken helst inte vill höra högt: efterfrågan på vård har ökat med 1 728 procent på tio år, och det är inte ett biologiskt fenomen.
Från 289 till 5 280 patienter
År 2012 var 289 personer under behandling vid en nederländsk könsklinik eller en mentalvårdsinstitution med denna profil. År 2022, exakt tio år senare, var antalet 5 280. Dessutom står 5 753 personer på väntelistan. Vasterman räknar ut att det innebär en ökning med 1 728 procent. Ingen medfödd neurologisk sjukdom uppvisar en sådan kurva. Inte typ 1-diabetes, inte autism, inte schizofreni. Det som däremot uppvisar sådana kurvor är socialt spridda identitetsbegrepp bland ungdomar, trender inom den psykiska vården och kulturell smitta via kamratgrupper och sociala medier.
Väntelistan växer snabbare än kapaciteten
Väntelistestatistik finns tillgänglig först från och med 2018. Då väntade 1 491 personer. Fyra år senare: 5 753. En ökning med nästan 300 procent på fyra år. Vasterman påpekar att vårdinstitutionerna själva använder dessa siffror för att argumentera för utökad kapacitet. Men logiken går åt andra hållet: ju större behandlingskapacitet, desto lägre tröskel och desto större tillströmning. Väntelistan är inget mätinstrument för en underliggande sjukdom, utan en spegling av en social process som göder sig själv.
Tre fjärdedelar är flickor — och det är nytt
Den mest oroande siffran i Vastermans analys är könsfördelningen. Mellan 2012 och 2018 ökade antalet flickor som sökte vård med 1 074 procent. Bland pojkar var ökningen 493 procent. År 2018 var 75 procent av alla ungdomar som sökte vård biologiskt kvinnliga. Fram till omkring 2010 var minderåriga som sökte vård fortfarande huvudsakligen pojkar. På åtta år förändrades detta fullständigt. Ingen biologisk åkomma förändras på det sättet. Däremot kan en social identitet göra det, särskilt när den sprids via plattformar där tonårsflickor är överrepresenterade — Tumblr, Instagram, TikTok.
Den internationella parallellen
Vasterman ställer de nederländska siffrorna bredvid siffrorna från Storbritannien och Kanada. I England ökade antalet remisser till Tavistock-kliniken med mer än 4 000 procent mellan 2009 och 2019 — och även där förändrades könsfördelningen från att huvudsakligen bestå av pojkar till att huvudsakligen bestå av flickor. Samma mönster syns i Kanada. Tre högutvecklade västländer, samma tidslinje, samma demografiska förändring. En medfödd störning följer inte kulturella gränser, men den visar inte heller synkrona explosioner i en specifik undergrupp. Det gör däremot ett sociokulturellt fenomen.
Vad siffrorna inte berättar
Den officiella nederländska statistiken berättar inte hur många av de behandlade ungdomarna som senare detransitionerar. Den berättar inte hur stor andel som förblir kvar i en ihållande dysfori och hur stor andel som överger identiteten. Den berättar inte vilka samsjukligheter — autismspektrumtillstånd, ätstörningar, depression, trauma — som föregick vårdansökan. Den berättar inte hur många ungdomar som får pubertetshämmare efter hur många diagnostiska samtal. För alla dessa frågor saknas nederländsk forskning. Det som däremot finns tillgängligt är tillväxtkurvan. Och den kurvan är inte en medicinsk bild, utan en sociologisk bild.
Varför siffrorna spelar roll
Vasterman är mediesociolog, inte läkare. Han har inget intresse av behandlingsresultaten. Det han däremot har är ett yrkesmässigt perspektiv på hur siffror styr den offentliga debatten. Hans poäng är att den nederländska könsbekräftande vården presenterar siffror inom en ram som inte lämnar utrymme för den mest uppenbara tolkningen. En ökning med 1 728 procent på tio år presenteras som att ”människor äntligen vågar söka vård”, att ”avstigmatisering fungerar” och att ”vi behöver större kapacitet”. Den alternativa tolkningen — att en diagnostisk spärr har fallit och att en trend därinne har kunnat utvecklas — undersöks inte seriöst i den nederländska facklitteraturen. Vastermans förtjänst är att han åter för fram denna alternativa tolkning, med de nederländska institutionernas egna siffror som bevis.