US Transgender Survey: framför allt unga, ickebinära och födda som kvinnor
Peter Vasterman analyserar de preliminära resultaten från 2022 U.S. Transgender Survey. Siffrorna visar en radikalt annorlunda population än den klassiska transpatienten för tjugo år sedan — och slår den medfödda förklaringen i spillror.
92 329 respondenter — den största undersökningen någonsin
US Transgender Survey 2022, som genomfördes av National Center for Transgender Equality, är den största undersökningen bland personer som beskriver sig själva som transpersoner eller ickebinära. Rapporten omfattar 92 329 respondenter från 16 år och uppåt. Vasterman använder detta som utgångspunkt: ett urval av den här storleken tvingar oss att ta resultaten på allvar, och resultaten tvingar i sin tur fram en grundlig omprövning av de gängse föreställningarna om vilka som är transpersoner.
55 procent födda som kvinnor
Den första siffran som sticker ut är könsfördelningen. Vasterman: "transpersoner som föddes som kvinnor är i majoritet, nämligen 55 mot 45 procent." För tjugo år sedan, när den Amsterdambaserade könskliniken utarbetade Dutch Protocol, var förhållandet det omvända: pojkar och män dominerade den kliniska populationen. Denna förskjutning från mansdominans till kvinnodominans ser vi inte bara i USA — den sker överallt där självidentifiering blir mätbar. Vilken medfödd neurologisk diagnos växlar på två decennier från övervägande manlig till övervägande kvinnlig? Ingen.
38 procent beskriver sig som ickebinära
Ännu mer avslöjande är uppdelningen efter identitet. "Kategorin ickebinär identitet utgör redan 38 procent av hela gruppen." Bland personer som föddes som kvinnor är ickebinär den vanligaste identiteten: 30 procent av det totala antalet tillhör kategorin "född kvinna, identifierar sig som ickebinär". Bland personer som föddes som män är motsvarande andel 8 procent. Fyra gånger så många kvinnor som föddes som kvinnor väljer att vara ickebinära jämfört med män som föddes som män. Vasterman pekar på konsekvensen: ickebinär är empiriskt inte en mellanposition mellan man och kvinna, utan en starkt könsrelaterad etikett — som framför allt väljs av unga kvinnor.
43 procent är 18–24 år
Åldersfördelningen är den tredje hårda siffran. 43 procent av respondenterna är mellan 18 och 24 år. Denna kohort är ungefär tre och en halv gånger så stor som kohorterna mellan 25 och 44 år. Gruppen mellan 45 och 54 år utgör bara 9 procent — nästan fem gånger mindre än den yngsta gruppen. Om transidentitet vore en medfödd och jämnt fördelad egenskap skulle man förvänta sig en jämn åldersfördelning med en liten nedgång på grund av dödlighet. Det vi ser är en brant topp bland unga vuxna och en avgrund bland äldre kohorter. Det är inte en biologisk profil, utan en generationseffekt.
Unga vuxna kvinnor, ickebinära: vilka är de?
Om man kombinerar de tre variablerna — född som kvinna, 18 till 24 år gammal och med en ickebinär identitet — får man den typiska respondenten i US Transgender Survey. Det är exakt den demografiska grupp där sociologer sedan femton år tillbaka har uppmätt en explosion av ätstörningar, autismdiagnoser, depression och ångest. Det är gruppen som växte upp med identitetsinnehåll på TikTok och Tumblr. Vasterman drar inte uttryckligen denna linje i blogginlägget, men siffrorna leder oundvikligen dit. Det som borde förklaras neurologiskt och med medfödda faktorer visar sig empiriskt vara ett kohortfenomen bland unga kvinnor i en specifik digital miljö.
Tillfredsställelse och vad siffran säger — och inte säger
Förespråkare för självidentifieringsmodellen hänvisar gärna till en annan siffra i undersökningen: "nästan alla respondenter som genomgått en transition uppger att deras liv har förbättrats." Vasterman är försiktig på den punkten. En undersökning som bara frågar personer som fortfarande beskriver sig själva som transpersoner missar per definition detransitionerarna — den grupp som avbryter sin transition eller ångrar den. Självrapportering i ett skede där transidentiteten fortfarande är aktiv mäter inte resultatet, utan det självselekterade respondentens aktuella sinnesstämning. Det är en viktig siffra, men inget bevis på långsiktig effektivitet.
Varför detta är relevant för Sverige
Vasterman kopplar uttryckligen de amerikanska siffrorna till den nederländska debatten. Antalet hänvisningar till könskliniker i Nederländerna följer exakt samma mönster: en explosionsartad ökning sedan 2013, dominerad av tonårsflickor, med en anmärkningsvärt stor ickebinär och tveksam underkategori. Dutch Protocol utformades för den gamla populationen — pojkar med dysfori som funnits sedan förskoleåldern. Dagens sökande passar inte in i det protokollet. Att fortsätta behandla dem enligt samma väg trots denna bristande överensstämmelse — samtidigt som Storbritannien, Sverige och Finland redan har dragit sig tillbaka — är exakt det som Vasterman har skrivit emot i åratal.
Vad undersökningen inte mäter
US Transgender Survey mäter vilka som nu säger att de är transpersoner eller ickebinära. Den mäter inte hur många av respondenterna som fortfarande kommer att tänka så om sig själva om fem eller tio år. Den mäter inte samsjukligheten — autism, ätstörningar, depression och trauma — som är överrepresenterad i kliniska populationer. Den mäter inte hur stor andel som har genomgått en medicinsk transition eller hur många av dessa som senare detransitionerade. För alla dessa frågor saknas longitudinell forskning. Det undersökningen faktiskt slår fast är att populationen 2022 som beskriver sig som trans är yngre, kvinnligare och mer ickebinär än någon tidigare transpopulation. Den som kallar detta ett naturligt biologiskt faktum läser inte siffrorna.