Hem › Medicinskt › Vaginoplastik

Vaginoplastik

Vaginoplastik är ett kirurgiskt ingrepp där penis och testiklar avlägsnas och en neovagina, blygdläppar och en klitorisstruktur konstrueras av den kvarvarande hudvävnaden. Resultatet är ingen funktionell vagina i biologisk mening: det finns ingen livmoder, inga äggstockar, ingen vaginal lubrikation och ingen självrengörande slemhinna. Det är en kosmetisk och funktionell konstruktion av en kroppsdel som ytligt liknar en vagina, med permanenta medicinska konsekvenser.

Tekniker

Den vanligaste tekniken är penile inversion-vaginoplastik: huden från den amputerade penis vänds ut och in för att bekläda väggarna i den nyskapade håligheten. Om det inte finns tillräckligt med hudmaterial (till exempel efter pubertetsblockerare, eftersom penis då förblivit underutvecklad) används ytterligare pungskinn eller ett tarmsegment (sigmoid- eller kolonavaginoplastik). Ett tarmsegment producerar eget slem men medför risker: bukoperation, risk för tarmläckage och i sällsynta fall diversionkolit i den använda tarmdelen.

Komplikationer: konkreta och delvis permanenta

Komplikationsfrekvenserna tonas ofta ned i information till allmänheten ("sällsynta hos erfarna kirurger"). Den medicinska litteraturen visar en annan bild:

• Nekros i neoklitoris eller delar av hudlambån förekommer och kan leda till bestående känselförlust och kosmetiska skador.
• Strikturer och stenos (förträngning av den neovaginala öppningen eller hela kanalen) är en vanlig komplikation. Behandlingen kräver förnyad kirurgi eller aggressiv dilatation.
• Fistelbildning, särskilt rektovaginala fistlar (förbindelser med ändtarmen), är en allvarlig komplikation. Rekonstruktion är svår och inte alltid helt framgångsrik.
• Urinvägsproblem: meatusstenos, inkontinens, stänk vid urinering och kroniska infektioner.
• Känselförlust: delvis eller fullständig nedsättning av känseln i underlivet. Förmågan att få orgasm varierar; fullständig förlust förekommer.
• Granulationsvävnad, tecken på framfall, otillfredsställande kosmetiskt resultat, kronisk smärta och bestående missnöje hör till de möjliga utfallen.

Livslångt krav på dilatation

Neovaginan är ett sår som kroppen försöker sluta. För att hålla kanalen öppen måste patienten dilatera hela livet — föra in en dilator, först flera gånger om dagen och därefter gradvis minska frekvensen till en gång i veckan. Om dilatationen försummas kan kanalen förträngas kraftigt eller slutas inom några veckor, och ny kirurgi blir då det enda alternativet. Denna livslånga skyldighet betonas regelbundet inte tillräckligt i förhandsinformationen. För personer med fysiska begränsningar, psykiska besvär eller åldrande kroppar kan dilatation bli en allvarlig belastning.

Fertilitet och sexualitet

Vaginoplastik gör patienten permanent steril: inga spermier produceras längre efter orkidektomi. Eventuell önskan om barn kräver att spermier fryses in i förväg — något som på grund av tidigare hormonbehandling redan kan vara nedsatt eller omöjligt. Den sexuella funktionen förändras genomgripande. Penetrerande sex genom neovaginan är möjligt men kan inte jämföras med sex för en ciskvinna: ingen naturlig lubrikation finns, glidmedel behövs alltid och känsligheten beror i hög grad på det kirurgiska resultatet.

Oåterkalleligt

Ingreppet är helt oåterkalleligt. Rekonstruktion av manliga genitalier efter vaginoplastik är knappast möjlig; detransitionerare som har genomgått ingreppet lever med konsekvenserna. Det är, tillsammans med falloplastik, en av de mest definitiva medicinska interventionerna som den moderna medicinen känner till.

Villkor i Nederländerna

Ingreppet utförs i Nederländerna vid Amsterdam UMC. Villkoren är vanligtvis en diagnos, minst ett års hormonbehandling och en stabil situation. Ersättning ges genom den grundläggande sjukförsäkringen. Väntetiderna är långa. Se även Väntetider och vårdförlopp, Detransition och Cass Review.