Falloplastik

Falloplastik är en kirurgisk konstruktion av en penis med hjälp av kroppsegen vävnad, i flera operationsfaser, vanligen hos biologiskt kvinnliga personer som lever som transmän. Det är en av de mest tekniskt komplexa plastikkirurgiska behandlingsprocesserna som finns, med hög komplikationsfrekvens och ett stort antal nödvändiga uppföljande operationer. Slutresultatet är ingen funktionell penis i biologisk mening — det förekommer ingen spontan erektion, ingen spermieproduktion och ingen reproduktionsförmåga — utan en neopenis med varierande kosmetiska och funktionella resultat.

Tekniker och donatorställen

Den vanligaste tekniken är en radiell underarmslambå (radial forearm free flap, RFF). Då avlägsnas ett stort hud- och underhudsvävnadsområde från underarmen, inklusive blodkärl och nerver, och fästs i blygdregionen. Ett alternativ är en anterolateral lårlambå (ALT) eller en rygglambå (MLD). Alla metoder lämnar ett stort ärr på donatorstället — vid RFF är det ett framträdande, livslångt synligt ärr på underarmen som ofta känns igen som ett falloplastikärr.

Morbiditet på donatorstället

Att avlägsna ett stort vävnadsområde från armen eller låret är inget mindre ingrepp. Möjliga följder är bestående nedsatt styrka och känsel i arm eller ben, begränsad handfunktion (vid RFF), kronisk smärta på donatorstället, känslighet för temperatur eller tryck, lymfproblem och ett kosmetiskt mycket synligt ärr. Vid ALT-teknik är ärret mindre synligt, men den borttagna vävnadsmängden större; vid RFF är ärret däremot mycket synligt.

Höga komplikations- och omoperationsfrekvenser

Falloplastik har en av de högsta komplikationsfrekvenserna inom kirurgin. Stora patientserier visar att:

• Urinrörsförträngningar (förträngningar i det konstruerade urinröret) drabbar ungefär en tredjedel till hälften av patienterna och kräver nästan alltid ytterligare kirurgi.
• Urinrörsfistlar (läckage som gör att urin tränger ut genom huden) är också vanligt förekommande; reparationen är svår och kräver ofta flera ingrepp.
• Lambånekros (delvis eller fullständig vävnadsdöd i det konstruerade skaftet) är en fruktad komplikation, som i värsta fall kan leda till att neopenisen går helt förlorad.
• Infektioner, hematom och sårdehiscens förekommer ofta.
• Erektionsproteser, som krävs för penetrerande sex, har hög felfrekvens och måste regelbundet bytas ut.
• Omoperationer: det är normalt att en patient efter den första konstruktionen genomgår flera ytterligare korrigerande ingrepp, urinrörsrekonstruktioner och protesinsättningar. Tre till sex operationer är inget undantag.

Faser och tidsåtgång

En falloplastikprocess består vanligtvis av två till fyra planerade operationsfaser, med återhämtningsintervall mellan dem. Inklusive revisioner kan hela processen ta fyra till sex år eller längre. Det innebär en betydande belastning på patientens liv. En översikt över komplikationerna finns på transgids.nl.

Känsel och sexualitet

Man försöker återställa taktil och erogen känsel genom att koppla lambåns nerver till nerver i blygdregionen. Resultaten varierar. Vissa patienter uppger god känsel, medan andra har liten eller ingen känsel. Sexuell funktion kräver nästan alltid en erektionsprotes; spontan erektion är biologiskt omöjlig.

Infertilitet och irreversibilitet

Ingreppet kombineras vanligtvis med, eller följer efter, hysterektomi och eventuellt ooforektomi, med definitiv förlust av fertilitet. Själva falloplastiken är irreversibel: neopenisen kan avlägsnas, men den ursprungliga anatomin kan inte återställas.

Metoidioplastik som ett mindre omfattande alternativ

Metoidioplastik använder den klitoris som förstorats av testosteron. Resultatet är en liten penis med egen känsel, vanligtvis utan möjlighet till penetrerande sex. Komplikationsfrekvensen är betydligt lägre än vid falloplastik, och morbiditet på donatorstället förekommer inte. För den som främst vill kunna urinera stående kan detta vara tillräckligt.

Ersättning

I Nederländerna utförs ingreppet vid Amsterdam UMC och ersätts genom den grundläggande sjukförsäkringen inom ramen för könsvården. Väntetiderna är betydande. Se även Väntetider och vårdprocess, Detransition och Cass Review.