Amerikansk ACOG-sektionsordförande avgår efter kritik mot WPATH:s riktlinjer

En amerikansk gynekolog som i många år utförde könsbekräftande operationer ställdes i mars 2026 inför ett val: att tiga om sin kritik mot WPATH:s riktlinjer eller lämna sin styrelsepost. Hon valde det senare – och har sedan dess berättat för amerikansk press varför.

Från utförare till kritiker

Dr. Karla Solheim är legitimerad obstetriker och gynekolog, självidentifierad lesbisk demokrat och mamma. Hon var ordförande för Iowa-avdelningen av American College of Obstetricians and Gynecologists (ACOG) i ungefär ett och ett halvt år, där hon framför allt arbetade för bättre tillgång till kvinnosjukvård på landsbygden. Fram till 2023 utförde hon själv könsbekräftande hysterektomier – i full förvissning, som hon senare själv beskrev det, om att riktlinjerna som låg till grund för ingreppen byggde på gedigen evidens.

Det förtroendet började urholkas när hon började gå igenom den underliggande litteraturen och interna dokument från WPATH (World Professional Association for Transgender Health). Hennes slutsats var skarp: den forskning som riktlinjerna bygger på var enligt hennes bedömning inte bara svag, utan rentav bedräglig. En robust grund för behandlingarnas långsiktiga fördelar finns enligt henne inte – samtidigt som ingreppens oåterkallelighet är ett faktum.

Ett ultimatum från den egna organisationen

I december 2025 formulerade Solheim sina invändningar i en essä med titeln "Physicians Must Demand Answers from WPATH", publicerad på hennes egen Substack. ACOG:s reaktion lät inte vänta på sig. Den 4 februari 2026 meddelade vice ordföranden Rachel Pittman henne via e-post att texten hade "väckt oro" – framför allt eftersom Solheim offentligt hade uttryckt sitt missnöje med hur ACOG hade införlivat WPATH:s riktlinjer i sina egna kliniska rekommendationer.

Den 10 mars 2026 följde ett samtal där Pittman ställde henne inför valet: att upphöra med sin kritik mot WPATH eller avgå som sektionsordförande. Solheim valde det senare. Därefter offentliggjorde hon sin berättelse i en essä för The Free Press, med titeln "My Medical Association Silenced My Views on Gender Treatment" – en text som väckte stor uppståndelse inom den amerikanska hälso- och sjukvården.

Vad hennes fall säger i ett större perspektiv

Solheim är inte den första läkaren som hamnar i konflikt med sin egen yrkesgrupp efter kritik mot WPATH, men hennes profil gör det svårt att avfärda fallet som politiskt motiverat: hon beskriver sig uttryckligen som demokrat och lesbisk och har i många år själv utfört de ingrepp som hon nu kritiserar. Just därför, hävdar hon, förtjänar hennes budskap att tas på allvar: när auktoritativa medicinska institutioner kategoriskt avfärdar befogad oro i stället för att bemöta den sakligt, undergräver det på sikt förtroendet för hela yrkesgruppen – inte bara i denna specifika fråga.

Hennes fall sällar sig till en rad liknande rapporter från amerikanska läkare och sjuksköterskor som under de senaste åren har trätt fram med kritik mot den vetenskapliga grunden för könsbekräftande vård, för både minderåriga och vuxna. För yrkesorganisationerna själva – framför allt ACOG – kvarstår den fråga som Solheim väckte: om kritiken är obefogad, varför då inte bemöta den sakligt i stället för att visa kritikern på dörren?