Bryter NHS mot Storbritanniens lag mot könsstympning genom transkirurgi?

Kan en operation som erbjuds som ”könsbekräftande vård” samtidigt omfattas av definitionen av kvinnlig könsstympning? Den frågan ställer journalisten Daniel Howard James den 17 september 2026 i en essä för Genspect, den internationella organisation som bedriver kritisk forskning om könsvård. Hans svar: möjligen, och det är lagen själv som innehåller det undantag som gör detta möjligt.

Vad som faktiskt hävdas

James fokuserar på två ingrepp som erbjuds till unga patienter som tilldelades könet kvinna vid födseln och som identifierar sig som män: metoidioplastik och falloplastik. Vid metoidioplastik frigörs klitoris och förstoras till en liten penis, samtidigt som blygdläpparna skärs upp och omformas — ett ingrepp som enligt James i fråga om vävnadsbearbetning påminner starkt om infibulation, en erkänd form av kvinnlig könsstympning. Falloplastik går längre och avlägsnar de kvinnliga könsorganen för att med hudvävnad från andra delar av kroppen konstruera en penis.

Enligt essän utförs dessa ingrepp bland annat vid det nya Chelsea Centre for Gender Surgery och New Victoria Hospital, där operationerna dock skulle upphöra i december 2026. Även Tavistocks eftervård — som numera ingår i North London NHS Foundation Trust — och NHS-kliniken TransPlus i Soho tas upp i essän som platser där vägen mot dessa operationer inleds.

Lagen: ett undantag som förklarar problemet

Female Genital Mutilation Act 2003 förbjuder att de kvinnliga könsorganen helt eller delvis avlägsnas, skärs i eller på annat sätt skadas, och ersatte därmed den äldre Prohibition of Female Circumcision Act 1985. Lagen innehåller dock ett undantag för ingrepp som ”är nödvändiga för patientens fysiska eller psykiska hälsa”. Det är just detta undantag, hävdar James, som används för att hålla könsbekräftande genital kirurgi utanför lagens räckvidd — utan att någon domstol någonsin har prövat om en så omfattande och irreversibel operation verkligen uppfyller kravet på ”nödvändighet”.

Detta är en viktig distinktion: essän drar inte slutsatsen att en domstol redan har dömt NHS. Det finns ingen rättspraxis som har prövat metoidioplastik eller falloplastik enligt FGM Act 2003. James pekar på en juridisk öppning, inte på ett fastställt lagbrott. I detta sammanhang nämner han även Gender Recognition Act 2004 (artikel 9, punkt 1) och Domestic Abuse Act 2021, lagar där definitionen av kön och skyddet av kvinnor mot fysiskt våld på liknande sätt sätts under press.

Varför detta blir aktuellt nu

Den juridiska grunden för begreppet ”kön” i brittisk lagstiftning har redan tidigare i år blivit tydligare. Storbritanniens högsta domstols avgörande i målet For Women Scotland slog fast att termerna ”kvinna” och ”kön” i Equality Act 2010 syftar på biologiskt kön, inte på en self-ID-status. Avgörandet handlade inte om FGM Act, men bekräftar den bredare princip som James bygger sitt resonemang på: om lagen definierar ”kvinna” utifrån biologi, gäller även de skyddslagar som är kopplade till den kroppen för kroppen hos en kvinna som tilldelades könet kvinna vid födseln — inklusive lagen mot könsstympning.

Även på andra områden försöker brittisk rätt i år klargöra de praktiska konsekvenserna av denna biologiska definition, vilket framgår av den nya brittiska uppförandekoden för kvinnoutrymmen, som kräver att sjukhus och boenden tar ställning till vilka som får tillgång till kvinnoavdelningar.

Vår analys: en stark fråga, inget bevisat lagbrott

Det är viktigt att skilja mellan källan och analysen. Genspect ställer en juridisk fråga och underbygger den med lagtexten — ett legitimt och skarpt sätt att synliggöra en blind fläck i tillsynen. Men essän innehåller inget domstolsavgörande, inget åtalsbeslut och ingen officiell utredning som fastslår att NHS faktiskt bryter mot lagen. Det som däremot står klart är att frisk vävnad hos kvinnor som tilldelades könet kvinna vid födseln avlägsnas eller omformas irreversibelt vid metoidioplastik och falloplastik, utifrån en diagnos som enligt den egna Cass Review har svagt vetenskapligt stöd på lång sikt. Om detta juridiskt får betraktas som ”nödvändigt” är precis den fråga som ännu inte har besvarats av en domstol — och som, vilket denna essä med rätta antyder, faktiskt borde prövas i stället för att tas för given.

Vad detta innebär för situationen i Nederländerna

Nederländerna har ingen motsvarighet till FGM Act som direkt är tillämplig på dessa ingrepp, men den underliggande frågan är universell: enligt vilket mått förklaras ett irreversibelt ingrepp i frisk vävnad vara ”medicinskt nödvändigt”, och vem prövar detta objektivt? Samma fråga aktualiseras i debatten om den nederländska kvalitetsstandarden för transvård, där kritiker pekar på liknande brister i oberoende prövning.

Källor

• Daniel Howard James, ”Is the UK's National Health Service Breaking FGM Law?”, Genspect, 17 september 2026. genspect.org/is-the-uks-national-health-service-breaking-fgm-law
• UK Supreme Court, For Women Scotland Ltd v The Scottish Ministers, 16 april 2025 — sammanfattning på Zelfidentificatie.nl.

Edward Jansen

Genderinfo.nl