Hem › Begrepp › Intersex

Intersex

Intersex — i den medicinska litteraturen även kallat Differences of Sex Development (DSD) — är ett samlingsbegrepp för olika medfödda medicinska tillstånd där kroppsliga köns­egenskaper (kromosomer, hormoner, könskörtlar eller könsorgan) avviker från det typiskt manliga eller kvinnliga mönstret. Det handlar om biologiska variationer inom ett binärt könssystem; intersex är uttryckligen inte ett ”tredje kön” och står separat från könsidentitet och sexuell läggning.

Viktigt att slå fast inledningsvis

I den offentliga debatten används intersexuella tillstånd regelbundet — oftast av personer som inte själva berörs — för att ”bevisa” att biologiskt kön skulle vara ett spektrum. Det är en missuppfattning som avvisas inom den medicinska världen och av många intersexorganisationer. Människans fortplantningsbiologi bygger på två gametsystem: små gameter (spermier) och stora gameter (äggceller). Det finns inget ”mellan” dessa. DSD är avvikelser från den vanliga utvecklingsvägen mot det ena eller det andra; de definierar inget ytterligare kön.

Den ofta citerade uppskattningen på 1,7 procent (Anne Fausto-Sterling) har fått kraftig kritik i senare vetenskaplig litteratur, bland annat av Sax (2002), eftersom den inkluderar tillstånd som inte rör själva könsbestämningen. En striktare uppskattning, som är mer accepterad i medicinska kretsar, ligger på omkring 0,018 procent — färre än två av tiotusen födslar.

Vilka tillstånd omfattas?

Intersex/DSD är inte en enskild sjukdom, utan en samling tillstånd. Exempel är:

• Klinefelters syndrom (XXY) — kromosomalt manligt, med varierande fenotypiska konsekvenser;
• Turners syndrom (X0) — kromosomalt kvinnligt, med tillväxt- och fertilitetsproblem;
• Medfödd binjurebarkshyperplasi (CAH) — överproduktion av androgener, särskilt relevant hos XX-individer;
• Androgenokänslighetssyndrom (AIS) — XY-individer vars vävnader inte reagerar på androgener;
• 5-alfa-reduktasbrist — atypisk utveckling av manliga yttre könsorgan.

Den stora majoriteten av personer med DSD identifierar sig spontant som man eller kvinna, vanligtvis i linje med den dominerande biologiska signalen. Att vara intersex gör inte någon till transperson eller ickebinär.

Skillnaden mot transdiskursen

Intersex är ett kroppsligt tillstånd; transgender syftar på en psykologisk självidentifikation. De två nämns ofta i samma andetag i aktivistiska källor, men innehållsmässigt har de mycket lite gemensamt. Intersexorganisationer motsätter sig regelbundet att deras sak (den kroppsliga integriteten hos barn med DSD) ska få följa med i debatter om könsidentitet som de inte har bett om att inkluderas i. Förkortningarna AMAB och AFAB — från aktivistiskt språkbruk — passar därför inte särskilt väl på intersexuella tillstånd, där själva registreringen vid födseln ibland är osäker.

Medicinsk vård och mänskliga rättigheter

En långvarig debatt gäller icke-nödvändiga ”normaliserande” kirurgiska ingrepp på intersexuella spädbarn och små barn. Under flera årtionden utfördes sådana ingrepp rutinmässigt för att synligt bringa kroppen i överensstämmelse med en vald könsregistrering. Intersexorganisationer och människorättsorgan, däribland FN, har kritiserat denna praxis som ett ingrepp i den kroppsliga integriteten och självbestämmandet — just eftersom barnet självt inte kan ge sitt samtycke. I Nederländerna har riktlinjerna skärpts i riktning mot återhållsamhet; något lagförbud saknas fortfarande.

Intersex och identitet

Vissa personer med DSD ser sitt tillstånd som en del av vilka de är och talar öppet om det. Andra upplever det som en medicinsk historia som inte behöver vara en identitetsfråga. Båda ståndpunkterna är legitima. Det viktiga är att den medicinska och mänskliga verkligheten kring DSD inte instrumentaliseras av externa aktörer — exempelvis för att användas som argument i andra debatter.