Hem › Begrepp › Cisgender

Cisgender

”Cisgender” — ofta förkortat till ”cis” — är en term från genusvetenskapen som används för personer vars självrapporterade ”könsidentitet” överensstämmer med det kön som observerades vid födseln. Det är en omstridd term: kritiker påpekar att den förutsätter det den påstår sig beskriva — nämligen att alla har en ”könsidentitet” som är frikopplad från kroppen.

Ursprung och etymologi

Förstavelsen ”cis-” kommer från latinet och betyder ”på denna sida av”, i motsats till ”trans-” (”på andra sidan”). Termen utvecklades inom genusvetenskapen från 1990-talet som motsvarighet till ”transgender”. Den första dokumentationen i engelskspråkiga källor härrör från Volkmar Sigusch (1991, det tyskspråkiga området) och Carl Buijs/Dana Defosse (1990-talet, engelskspråkigt). Inom kemin har cis och trans länge använts för att beskriva molekylära strukturer; överföringen till människor är en metafor som fick stort genomslag i akademisk och aktivistisk litteratur.

Ett omstritt begrepp

Termen cis är inte neutral. Den förutsätter det bredare ramverket ”könsidentitetsteori”: antagandet att varje människa har ett inre ”kön” som av en slump överensstämmer med kroppen eller inte. För den som inte delar detta teoretiska bygge — exempelvis eftersom ”man” och ”kvinna” helt enkelt är ord för de två biologiska könen — är ”cisgender” ett onödigt och till och med missvisande tillägg: man är helt enkelt man eller kvinna, inte ”cis” något.

Den feministiska författaren Kathleen Stock (Material Girls, 2021) och andra påpekar att den enhetliga användningen av etiketten ”cis” för alla som inte är trans i praktiken implicit binder människor till ett omstritt ideologiskt ramverk. Många kvinnor motsätter sig att kallas ”cis-kvinnor”, eftersom tillägget antyder att ”kvinna” inte längre helt enkelt betecknar en kroppslig kategori, utan bara en av flera möjliga ”kön”. Det får praktiska konsekvenser för könsbaserade rättigheter och samhällstjänster.

Cis-privilegium?

I aktivistiska och akademiska kretsar talar man ibland om ”cis-privilegium”: den påstådda fördelen att personer som inte identifierar sig som transpersoner slipper gå igenom dysfori eller en transition. Kritiker riktar viktiga invändningar mot detta. För det första antyder termen att det är en form av privilegium att vara ”normal” (att kroppen och självbilden överensstämmer) — en inramning som står i direkt motsats till det faktum att detta för den stora majoriteten av människor helt enkelt är det mänskliga tillståndet. För det andra förnekar begreppet att även ”cis”-personer — och i synnerhet kvinnor, lesbiska kvinnor och pojkar med okonventionella intressen — kan lida under strikta könsnormer.

Hur använder man termen?

Den som kan ställa sig bakom utgångspunkterna i ”könsidentitetsteorin” kan använda termen cisgender som en beskrivande beteckning. Den som inte delar dessa utgångspunkter är inte skyldig att benämna sig själv så — lika lite som man är skyldig att acceptera varje teoretisk etikett som andra hittar på åt en. I nederländska medier pågår en återkommande diskussion om just denna fråga.

Relaterade termer inom transspektrumet

Termen cisgender står i direkt kontrast till transgender. Bland transpersoner görs ytterligare åtskillnad utifrån transitionens riktning: transmaskulin och FTM (från kvinna till man), transfeminin och MTF (från man till kvinna). För könet vid födseln används förkortningarna AMAB och AFAB.