Australienskt undervisningsmaterial tar bort kön ur biologilektionerna – och kallar det inkluderande

I bilderboken What Makes a Baby, avsedd för barn mellan fyra och åtta år, förekommer varken män eller kvinnor. Fortplantning förklaras med meningen: "När vuxna vill skapa en bebis måste de hämta ett ägg från den ena kroppen och spermier från den andra kroppen." I pubertetsguiden You-ology för äldre barn står det inte att pojkars röster börjar förändras eftersom deras testiklar producerar testosteron, utan att "hormoner säger åt dina bröst eller testiklar att växa" – utan att det någonsin sägs vems kropp som har vilka körtlar. Och i de riktlinjer för "inkluderande språk" som australiska delstater som Victoria och Queensland ger skolor ersätts "pojkar har penisar" med "kroppar med penisar".

Vem som uppmärksammar detta

Det är dr Sandra Pertot som ställer dessa exempel bredvid varandra. Pertot är pensionerad klinisk psykolog med femtio års yrkeserfarenhet inom sexologi och publicerade sin analys den 5 oktober 2026 i nyhetsbrevet Gender Clinic News, under rubriken "Where did I come from? Don't ask". Hennes tes är att sexualundervisningen tidigare kämpade med ämnet fortplantning, men nu kämpar med något mer grundläggande – att erkänna att kroppar har ett kön. "Det första kravet är att förneka varje koppling mellan en persons kön och den könsidentitet som personen uppger, vilket gör varje samtal om kön ganska svårt", skriver hon.

Från upplysning till undvikande

Skillnaden mot den tidigare försiktigheten kring sexualundervisning är väsentlig. Förr handlade det om hur explicit man skulle tala med barn om fortplantning; det var en fråga om ton och timing. Det Pertot beskriver är något annat: undervisningsmaterial som suddar ut själva de biologiska fakta, inte av prydhet utan för att undvika att kön framställs som ett fast faktum. I What Makes a Baby tilldelas ett ägg och en spermie inte längre en kropp med ett kön – de "kommer bara någonstans ifrån". För barn som precis håller på att lära sig hur den egna kroppen fungerar är detta inte ett neutralt ordval utan en lucka: de får inte det språk som behövs för att förstå varför kroppen förändras på det sätt den gör.

Vad som faktiskt hävdas

Pertot citerar den australiska föräldragruppen PAGD (Parents of Adolescents with Gender Distress), som påpekar hur könsidentitet framställs i detta undervisningsmaterial: som ett "fullständigt sätt att vara som inte kräver någon annan förklaring än en känsla". Kön – något biologiskt som kan fastställas externt – och könsidentitet – en självrapporterad känsla – ställs inte bredvid varandra i denna undervisning, utan det första ersätts tyst med det andra. Det är precis här som föräldrars och skolans roll när yngre barn har frågor om kön hamnar i kläm: ett barn som kämpar med sin kropp får inget vokabulär från klassrummet för att förstå kroppen, utan i stället en färdig tolkningsram för att läsa det egna obehaget som bevis på en separat identitet.

Ingen isolerad företeelse

Detta undervisningsmaterial står inte ensamt. Det ingår i en bredare australisk rörelse: samtidigt som delstater som Victoria och Queensland inför den här typen av riktlinjer i skolorna har en nationell översyn av riktlinjerna för pubertetsblockerare för ungdomar med könsdysfori precis inletts på andra håll i Australien – ett tecken på att den medicinska sidan av debatten faktiskt omprövas, medan utbildningssidan av samma antaganden tills vidare lämnas orörd. Hur kön tas upp i skolan i Nederländerna beskrivs i en separat artikel. Nederländska föräldrar och lärare som vill veta vad som undervisas i just deras klassrum hittar en motsvarande översikt över undervisningsmaterial och skolpolicy på genderopschool.nl.

Vår bedömning

Pertot beskriver vad som står i undervisningsmaterialet; slutsatsen att detta är skadligt är hennes egen tolkning – och enligt vår mening en berättigad sådan. Respekt för transpersoner kräver inte att biologiskt kön suddas ut ur klassrummet. Tvärtom har barn som senare kommer att kämpa med sin egen kropp nytta av ett tydligt och faktabaserat språk om den – inte av en sexualundervisning som behandlar kön som en detalj som kan undvikas. En undervisningsmetod som vägrar säga att pojkar har en penis sänder ingen inkluderande signal; den berövar barnen de begrepp som behövs för att kunna tänka kring den egna utvecklingen.

Källor

• Sandra Pertot, "Where did I come from? Don't ask", Gender Clinic News, 5 oktober 2026. genderclinicnews.com