Hem › Samhälle › Kön i skolan

Kön i skolan

Skolor har under de senaste åren blivit en viktig väg genom vilken elever kommer i kontakt med föreställningar om kön, identitet och transition. Mycket av det som skolor erbjuder under rubriken ”inkludering” går längre än att informera: det innehåller normativa påståenden om biologiskt kön och könsidentitet som är vetenskapligt och samhälleligt omstridda. Det berör direkt föräldrarnas ansvar och den neutralitet som utbildningen bör upprätthålla.

Vad erbjuds eleverna?

Utöver ordinarie undervisning om sexualitet och samhällskunskap används material från intresseorganisationer som COC Nederland och närstående organisationer på allt fler skolor. I detta undervisningsmaterial framställs det ofta som att alla har en ”inre könsidentitet”, att kön ”tilldelas” vid födseln och att det finns ett spektrum av kön. Det är teoretiska ståndpunkter, inte fastställda fakta. Kön observeras vid födseln, det tilldelas inte. Könsidentitet är ett begrepp som bygger på självrapportering och inte kan mätas objektivt.

En betydande andel av föräldrarna är inte medvetna om att deras barn får den här typen av undervisning eller i vilken form. Det finns ingen laglig skyldighet att informera föräldrarna i förväg om innehållet, trots att budskapet kan få långtgående konsekvenser för unga i en ålder då identiteten formas.

En bekräftande först-strategi

När en elev i skolan uppger att hen känner sig som det motsatta könet väljer skolor allt oftare omedelbar bekräftelse: nytt namn, nya pronomen och användning av det motsatta könets toaletter. Denna bekräftande väg framställs som neutral och säker, men det är den inte. Forskning — bland annat sammanfattad i den brittiska Cass Review (2024) — visar att social transition i skolan inte är ett ofarligt mellansteg, utan kan befästa identifikationen och påvisbart öka sannolikheten för en senare medicinsk transition.

I Storbritannien har NHS och utbildningsdepartementet ändrat sin policy i frågan: skolor rekommenderas att inte medverka till social transition utan föräldrarnas delaktighet och att inte skapa fullbordade fakta. I Nederländerna saknas fortfarande sådana riktlinjer. Skolor agerar ofta utifrån råd från aktivistiska organisationer, inte utifrån klinisk evidens.

Föräldrarnas samtycke

På flera skolor har det förekommit att en social transition har stöttats utan att föräldrarna informerats, eller till och med på uttrycklig begäran av eleven utan föräldrarnas vetskap. Detta berör föräldrarnas bestämmanderätt och rätten till en konfidentiell familjerelation. Social transition är ett ingripande steg med psykologiska och potentiellt långsiktiga medicinska konsekvenser; det kan inte jämföras med ett nytt smeknamn eller en annan frisyr. Beslut om detta hör hemma hos föräldrarna, i samråd med utbildade kliniker — inte hos skolpersonal som agerar utifrån ett undervisningsmaterial.

Mobbning och trygghet

Alla elever förtjänar en trygg skolmiljö, och det gäller i synnerhet elever som avviker från gruppnormerna. En trygg skola kräver tydliga regler för beteende och god tillsyn, inte identitetspolitiska program. Att slå samman trygghetsarbetet med aktivistiskt undervisningsmaterial gör debatten om mobbning onödigt kontroversiell och kan ställa föräldrar och skolor mot varandra.

Utbildning och vetenskaplig nyansering

God utbildning presenterar omstridda ämnen som omstridda. I stället för en enda berättelse bör eleverna få lära sig det faktiska kunskapsläget: att det finns två biologiska kön, att majoriteten av barn med könsdysfori växer ifrån den utan ingripanden (se desistance), att evidensbasen för transition bland unga är svag och att flera europeiska länder har skärpt sina vårdmodeller. Utan denna nyansering handlar det inte om utbildning utan om indoktrinering.