Danmark (2023)

Sedan 2016 har Danmark ett nationellt erbjudande om rådgivning, utredning och behandling för minderåriga med könsdysfori. Det tillhandahålls av Sexologisk Klinik samt avdelningar vid Rigshospitalet och Bispebjerg Hospital i Köpenhamn. Den 3 juli 2023 beskrev behandlare från detta team i Ugeskrift for Læger, den danska läkarföreningens tidskrift, hur verksamheten har utvecklats.

Huvudartikeln om detta ämne är Könsvård i Danmark.

Vad den tar upp

Antalet remisser ökade från 97 år 2016 till 352 år 2022; 70 procent gällde ungdomar i åldern 11–18 år som registrerats som flickor vid födseln. Enligt författarna har detta, liksom i Sverige och Finland, lett till ett mer försiktigt förhållningssätt: hormonbehandling erbjuds betydligt färre ungdomar än tidigare. Vid beslutet väger könsdysforins varaktighet och den psykosociala situationen tungt. Den som inte uppfyller kriterierna erbjuds samtal. Operationer utförs i princip inte före 18 års ålder.

Så går bedömningen till

Författarna är Mette Vinther Hansen, Annamaria Giraldi, Katharina Maria Main, Jonas Vrublovsky Tingsgård och Mette Ewers Haahr. De beskriver tre förlopp: ett avvaktande förlopp för yngre barn, ett reflektionsförlopp för ungdomar som vid den tidpunkten inte uppfyller kriterierna för behandling, samt ett ordinarie utredningsförlopp för ungdomar vars könsdysfori började under barndomen och vars förhållanden är stabila. Det ordinarie förloppet omfattar minst fem samtal vid Sexologisk Klinik, en psykiatrisk bedömning och ett informationssamtal om hormoner. Pubertetsblockerare kan ges från Tannerstadium II till III. Kortvarig könsdysfori eller en instabil psykosocial situation är skäl att inte påbörja hormonbehandling.

Osäkerheter enligt författarna

Artikeln pekar på stora skillnader mellan länder när det gäller samtidig psykiatrisk problematik: 75 procent i Finland jämfört med 33 procent i Nederländerna. Vanliga diagnoser är depression, ångest, autism och ADHD. Författarna nämner rapporter från ungdomar och vuxna som ångrar bestående kroppsliga förändringar till följd av hormoner, och konstaterar att det inte systematiskt registreras hur ofta en behandling avbryts. Långtidsdata saknas framför allt för ungdomar vars könsdysfori uppstod efter pubertetens början. De förespråkar ett erbjudande som kan anpassas samt internationellt samarbete. Grannländernas liknande inriktning finns i detta arkiv under Finland (2020) och SBU-rapporten från Sverige.

Varför finns detta i arkivet?

Det handlar inte om ett förbud eller om en begränsning till kliniska studier från den danska hälsomyndigheten, utan om en mer återhållsam praxis inom det befintliga erbjudandet. Se även översikten över politik per land och sidan om ungdomar.