Bryter NHS mot den brittiska lagen mot könsstympning genom transkirurgi?

Kan en operation som erbjuds som ”könsbekräftande vård” samtidigt omfattas av definitionen av kvinnlig könsstympning? Den frågan ställer journalisten Daniel Howard James den 17 september 2026 i en essä för Genspect, den internationella organisationen som bedriver kritisk forskning om könsvård. Hans svar: möjligen, och lagen innehåller själv det undantag som gör detta möjligt.

Vad som exakt hävdas

James fokuserar på två ingrepp som erbjuds unga patienter som tilldelats kvinnligt kön vid födseln och som identifierar sig som män: metoidioplastik och falloplastik. Vid metoidioplastik frigörs klitoris och förstoras till en liten penis, samtidigt som blygdläpparna skärs upp och omformas — ett ingrepp som enligt James i fråga om vävnadsbearbetning starkt liknar infibulation, en erkänd form av kvinnlig könsstympning. Falloplastik går längre och avlägsnar de kvinnliga könsorganen för att med hudvävnad från andra delar av kroppen konstruera en penis.

Enligt essän utförs dessa ingrepp bland annat vid det nya Chelsea Centre for Gender Surgery och New Victoria Hospital, där operationerna för övrigt ska upphöra i december 2026. Även Tavistock-klinikens eftervård — numera inrymd hos North London NHS Foundation Trust — och NHS-kliniken TransPlus i Soho tas upp i essän som platser där vägen mot dessa operationer inleds.

Lagen: ett undantag som förklarar problemet

Female Genital Mutilation Act 2003 förbjuder att helt eller delvis avlägsna, skära i eller på annat sätt skada de kvinnliga könsorganen och ersatte därmed den äldre Prohibition of Female Circumcision Act 1985. Lagen innehåller dock ett undantag för ingrepp som ”är nödvändiga för patientens fysiska eller psykiska hälsa”. Det är just detta undantag som enligt James används för att hålla könsbekräftande underlivskirurgi utanför lagens tillämpningsområde — utan att en domstol någonsin har prövat om en så ingripande och irreversibel operation verkligen uppfyller kravet på ”nödvändighet”.

Detta är en viktig distinktion: essän drar inte slutsatsen att en domstol redan har dömt NHS. Det finns ingen rättspraxis som har prövat metoidioplastik eller falloplastik enligt FGM Act 2003. James pekar på en juridisk öppning, inte på ett fastställt lagbrott. I det sammanhanget nämner han också Gender Recognition Act 2004 (artikel 9, punkt 1) och Domestic Abuse Act 2021, lagar där definitionen av kön och skyddet för kvinnor mot fysiskt våld på liknande sätt sätts under press.

Varför detta blir aktuellt nu

Den rättsliga grunden för begreppet ”kön” i brittisk lagstiftning har redan tidigare i år skärpts. Domen från UK Supreme Court i målet For Women Scotland slog fast att termerna ”kvinna” och ”kön” i Equality Act 2010 syftar på biologiskt kön, inte på en self-ID-status. Domen handlade inte om FGM Act, men bekräftar den bredare princip som James bygger sitt resonemang på: om lagen definierar ”kvinna” utifrån biologi, gäller de skyddslagar som är kopplade till den kroppen även för kroppen hos en person som tilldelats kvinnligt kön vid födseln — däribland lagen mot könsstympning.

Även inom andra områden söker den brittiska rätten i år efter de praktiska konsekvenserna av denna biologiska definition, vilket framgår av den nya brittiska uppförandekoden för kvinnoutrymmen, som ålägger sjukhus och boenden att överväga vilka som ska få tillgång till kvinnoavdelningar.

Vår bedömning: en stark fråga, inget bevisat lagbrott

Det är viktigt att här skilja mellan källa och bedömning. Genspect ställer en juridisk fråga och underbygger den med lagtexten — det är ett legitimt och skarpt sätt att synliggöra en blind fläck i tillsynen. Men essän innehåller ingen domstolsprövning, inget åtalsbeslut och ingen officiell utredning som fastslår att NHS faktiskt bryter mot lagen. Det som däremot står klart är att irreversibla ingrepp görs i frisk vävnad hos personer som tilldelats kvinnligt kön vid födseln, genom att vävnad avlägsnas eller omformas, på grundval av en diagnos som enligt den egna Cass Review har svagt vetenskapligt stöd på lång sikt. Om detta juridiskt kan anses ”nödvändigt” är exakt den fråga som ännu inte har besvarats av en domstol — och som, vilket denna essä med rätta antyder, borde prövas i stället för att tas för given i tysthet.

Vad detta innebär för situationen i Nederländerna

Nederländerna har ingen motsvarighet till FGM Act som direkt är tillämplig på dessa ingrepp, men den underliggande frågan är universell: enligt vilket kriterium förklaras ett irreversibelt ingrepp i frisk vävnad vara ”medicinskt nödvändigt”, och vem prövar det objektivt? Samma fråga aktualiseras i debatten om den nederländska kvalitetsstandarden för transvård, där kritiker pekar på liknande brister i oberoende granskning.

Källor

• Daniel Howard James, ”Is the UK's National Health Service Breaking FGM Law?”, Genspect, 17 september 2026. genspect.org/is-the-uks-national-health-service-breaking-fgm-law
• UK Supreme Court, For Women Scotland Ltd v The Scottish Ministers, 16 april 2025 — sammanfattning på Zelfidentificatie.nl.