Tyska justitieministrar och FN-rapportör kräver skärpning av lagen om självidentifikation

Sedan den 1 november 2024 kan alla tyskar från och med fjorton års ålder ändra sin juridiska könsregistrering och sitt förnamn genom en enkel förklaring hos folkbokföringsmyndigheten — utan sakkunnigutlåtande, utan väntetid och utan domstolsprövning. Två år senare ifrågasätts själva lagen, Selbstbestimmungsgesetz (SBGG): delstaterna vill skärpa den och en FN-rapportör menar att den skyddar kvinnor otillräckligt.

Vad justitieministrarna kräver

Vid sin vårkonferens i Hamburg i juni 2026 uppmanade de tyska delstaternas justitieministrar den federala regeringen att skärpa SBGG. Deras oro är att lagen enligt dem innehåller för få garantier mot missbruk av det förenklade förfarandet. Lagen föreskrev själv en utvärdering som skulle vara klar i slutet av juli 2026 — ett tillfälle som delstaterna tog fasta på för att lyfta sin kritik.

FN-rapportören: skydd saknas

Reem Alsalem, FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor och flickor, gick i sitt yttrande ett steg längre. Enligt henne saknar SBGG de ”skyddsåtgärder” som krävs för att förebygga missbruk av sexualbrottslingar och andra våldsutövare. Hennes resonemang är att ett system som tillåter ändring av juridiskt kön på grundval av en enda förklaring, utan någon form av prövning, inte erbjuder någon tröskel för personer som vill använda förfarandet på ett otillbörligt sätt — till exempel för att få tillgång till utrymmen som är särskilt avsedda för kvinnor.

Förespråkare och motståndare inom Tyskland

Det som utmärker den tyska debatten är att kritiken inte bara kommer från konservativt håll. Bland dem som pekar på risken för missbruk och efterfrågar ytterligare garantier finns uttalade feminister, lesbiska intresseorganisationer och straffrättsexperter — och enligt vissa rapporter även transpersoner som själva anser att ett system baserat enbart på självidentifikation är sårbart för missbruk av andra. Förespråkare för lagen invänder att inget av de sexton länder som sedan 2012 har infört en liknande lag om självidentifikation har uppvisat några strukturella problem med missbruk. Det tyska justitieministeriet och flera intresseorganisationer har därför uttryckligen tillbakavisat FN-rapportörens kritik.

Vad som nu konkret ligger på bordet

Delstaterna har inte lagt fram något färdigt lagförslag, utan ber den federala regeringen att vid utvärderingen överväga ytterligare garantier: exempelvis en väntetid mellan ansökan och den slutliga ändringen, eller någon form av prövning vid uppenbara tecken på missbruk — utan att återgå till det äldre och mer betungande förfarandet med obligatoriskt sakkunnigutlåtande, som SBGG ersatte. Den federala regeringen har ännu inte meddelat om, och i så fall hur, den kommer att ändra lagen. Samtidigt har lagen blivit föremål för en politisk strid: AfD vill upphäva den och inom CDU diskuteras en skärpning.

Varför detta också är relevant för Nederländerna

Den nederländska translagen har sedan 2014 haft ett enklare förfarande än tidigare, men behöll kravet på ett sakkunnigintyg — just det element som Tyskland helt avskaffade 2024. Lagförslaget om att även i Nederländerna övergå till ren självidentifikation drogs tillbaka av regeringen 2025; det juridiska ärendet finns beskrivet på zelfidentificatie.nl. Hur den politiska debatten utvecklades mellan 2020 och 2025 beskrivs på trans-nederland.nl. Den tyska erfarenheten — att lagen redan två år efter införandet blivit föremål för kritik från både de egna delstaterna och en FN-rapportör — är ett konkret exempel för den nederländska debatten på hur ett självidentifikationssystem utan prövning kan utsättas för press i praktiken, oavsett om något faktiskt missbruk har ägt rum.