Gender detransition: A critical review of the literature (PMC, 2023)

Könsdetransition: en kritisk litteraturöversikt är en systematisk litteraturöversikt av Pablo Expósito-Campos, Karmele Salaberria, José Ignacio Pérez-Fernández och Esther Gómez-Gil. Artikeln publicerades 2023 i tidskriften Actas Españolas de Psiquiatría och är fritt tillgänglig via PubMed Central.

Författarna sökte i sju databaser efter publikationer från perioden 2010 till och med 2022. De inkluderade 138 dokument, varav 37 procent var empirisk forskning. Mer än en tredjedel av alla publikationer är från 2021.

Viktigaste punkterna

Det finns minst åtta olika termer för detransition i omlopp, med varierande definitioner. Den rapporterade prevalensen beror på vilka kriterier som används. Att avbryta medicinsk vård eller behandling är vanligare (1,9–29,8 procent) än ånger eller detransition (0–13,1 procent). Ånger eller detransition rapporteras mer sällan efter en operation (0–2,4 procent) än efter hormonbehandling (0–9,8 procent). Studien beskriver mer än femtio psykologiska, medicinska och sociokulturella faktorer som spelar en roll samt sexton möjliga prediktorer, varav många ännu inte har prövats empiriskt. Författarna hittade inga riktlinjer för vård eller juridisk handläggning.

Varför människor avbryter

Författarna delar in de angivna orsakerna efter typ. Psykologiska faktorer omfattar bland annat tvivel kring den egna identiteten, förväntningar som inte infriades, psykiska problem som inte förbättrades efter transitionen och upptäckten att obehaget hade en annan orsak, exempelvis ett trauma. Medicinska faktorer är hälsobesvär, biverkningar, oro över fertiliteten och resultat av operationer som inte motsvarade förväntningarna. Sociala faktorer är brist på stöd, diskriminering, förlust av relationer och ekonomiska problem. Detransition innebär alltså inte alltid att en person inte längre känner sig som transperson; därför skiljer studien mellan detransition med och utan förändrad identitet. Personer som avbryter rapporterar ofta depression och ångest och har behov av medicinsk information, psykologiskt stöd och kontakt med andra i samma situation, vilket finns online i Detrans Community.

Begränsningar och rekommendationer

Författarna pekar själva på svagheter i evidensen. Många studier följer människor i bara ett till två år, medan forskning från Sverige, Spanien och Nederländerna beskriver detransition fyra till 23 år efter början av den medicinska transitionen. Bortfallet är stort: 36 procent i en nederländsk studie och över 40 procent i andra. I en enkät av Lisa Littman hade 76 procent av deltagarna inte informerat sin ursprungliga behandlare. Författarna använde inga strikta urvalskriterier och vägde inte materialet efter kvalitet. De nämner också risken för att detransition används för att ifrågasätta transidentiteters legitimitet. De rekommenderar en grundlig psykologisk bedömning före medicinsk behandling, att detransition tas upp i informationen om informerat samtycke samt att data samlas in systematiskt.

Varför den finns i detta arkiv

Författarna beskriver detransition som komplext, heterogent och fortfarande dåligt förstått. Översikten är därmed en användbar utgångspunkt inom vetenskap och debatt.