Konverteringslagen innebär slutet för könstransitionen

Det kritiska dossieret om konverteringslagen finns på conversiewet.nl.

Huvudartikeln om detta ämne är Förbud mot conversion therapy.

Essä av Edward Jansen

Den nya konverteringslagen vill reglera en enda sak: ingen får få någon annan att övergå till en annan sexuell läggning eller könsidentitet än sin egen. Lagstiftaren kallar sådana försök skadliga och oåterkalleliga i sina konsekvenser och därför straffbara. Det låter omsorgsfullt. Men den som läser lagen som den faktiskt är formulerad ser något som de som lagt fram den själva inte verkar vilja se: samma text som skyddar homosexuella mot att omvändas förbjuder samtidigt hela könstransitionen.

Lagen, bokstavligt tolkad

Lagen talar om handlingar som syftar till att förändra någons läggning eller identitet. Dit hör de kyrkliga processerna från förr. Dit hör också ”samtalscirkeln”. Men dit hör lika gärna varje medicinsk behandling som syftar till att låta en flicka leva som pojke eller en pojke som flicka. För vad är en pubertetsblockerare annat än att hindra den identitet som kroppen håller på att utvecklas till? Vad är behandling med könsöverskridande hormoner annat än att aktivt styra denna identitet i motsatt riktning? Vad är en mastektomi på en frisk sextonårig flickas kropp annat än den mest definitiva konverteringshandling som medicinen känner till?

Lagstiftaren ville skydda homosexuella mot pastorn. Med samma ord skyddar han barnet mot endokrinologen.

Två saker kan inte vara sanna samtidigt

Det nuvarande försvaret lyder att medicinsk transition inte är konvertering, eftersom kroppen anpassas till den inre identiteten och inte tvärtom. Det låter övertygande tills man ställer följdfrågor. Vem avgör vilken av de två — kroppen eller känslan — som bär den verkliga identiteten? Lagen som ligger på bordet har redan besvarat den frågan. Den slår fast att en människas läggning och identitet inte kan styras om genom påtryckningar, samtal eller behandling. Den som accepterar detta kan inte samtidigt hävda att en fjortonårings kropp faktiskt står i ”fel” riktning och får ”bringas i linje” med hjälp av blockerare och hormoner. Antingen är identiteten fast och oantastlig — då är varje medicinskt ingrepp överflödigt och skadligt. Eller så är identiteten formbar — då faller hela grunden för konverteringslagen.

Två saker kan inte vara sanna samtidigt. Lagen väljer, vare sig den vill det eller inte.

Vem som faktiskt konverteras

Bland de ungdomar som nu söker sig till en behandling är andelen homosexuella oproportionerligt stor; se artikeln om homosexuella och lesbiska ungdomar i genderdebatten. Flickor som blir kära i flickor. Pojkar som blir kära i pojkar. Utan behandling skulle de växa upp till lesbiska kvinnor och homosexuella män. Med behandling skärs deras bröst bort, deras röster sänks, deras livmödrar avlägsnas, deras penisar byggs om — och i slutet av den resan kallas de heterosexuella män och heterosexuella kvinnor. Det är inget språkligt påhitt från min sida. Det är det som sker.

Pastorn som förr försökte få en lesbisk flicka att be sig fram till att bli heterosexuell kvinna gjorde i grunden samma sak som den vårdgivare som nu vägleder samma flicka mot testosteron, skäggväxt och herrkläder. Slutpunkten är identisk: en kvinna som blir kär i kvinnor görs heterosexuell på papperet. Pastorn misslyckades, eftersom hans metoder var svaga. Vårdgivaren lyckas, eftersom hans metoder är oåterkalleliga. Det gör honom inte oskyldigare. Det gör honom farligare.

Vad lagen sätter i rörelse när den väl har antagits

Så snart konverteringslagen finns på plats kan en advokat på en detransitioners vägnar hävda att hennes läkare, skola, vårdgivare och omgivning på nätet pressade henne att avvisa sin kropp och sin sexuella läggning. Hon kommer med ärr och journaler. Lagen säger: det är straffbart. Domstolen kommer inte att kunna förklara varför samma händelseförlopp omfattas av lagen när en homosexuell person görs heterosexuell, men inte när en lesbisk flicka blir en transman. Resonemanget håller inte när det uttalas högt i en rättssal.

De första domarna kommer att följa. WPATH:s riktlinje kommer att behöva ge vika. Den könstransition som vi har sett växa fram under de senaste femton åren — som färdplan, som vårdväg, som ungdomsprodukt — kommer inte att kunna fortsätta i sin nuvarande form.

Avslutningsvis

Jag tror inte att de som lade fram lagen hade detta för ögonen. De ville göra en markering för en viss grupp och visste inte vad den skulle innebära för den andra. Men lagar fungerar inte utifrån avsikter, utan utifrån text. Och den text som ligger här stänger, ärligt läst, dörren till transitionsvården. Inte genom ett förbud uppifrån, utan genom den egna logik som lagstiftaren själv har skrivit in.

Konverteringslagen skyddar homosexuella mot pastorn. Den skyddar, vare sig den vill det eller inte, också barnet mot kirurgen. Om vi menar det vi säger finns det ingen väg runt detta.