Yogyakarta-principerna

Yogyakarta-principerna utarbetades 2006 av en internationell grupp människorättsexperter i Yogyakarta (Indonesien).

Bakgrund

Yogyakarta-principerna utarbetades 2006 av en internationell grupp människorättsexperter. De beskriver hur befintlig internationell människorättslagstiftning förhåller sig till sexuell läggning och könsidentitet.

Yogyakarta plus 10

År 2017 publicerades ett tillägg (Yogyakarta Principles plus 10) med bland annat principer om könskarakteristika (intersex), statslösas rättigheter och rätten till sanning.

Status

Principerna är inget fördrag och är inte bindande. De åberopas däremot ofta i rättspraxis från människorättsdomstolar, såsom Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, i rapporter från FN-organ och i staters och NGO:ers politik. Vem som utarbetar dessa normer och hur de får genomslag i Nederländerna beskriver genderlobby.nl i artikeln om WPATH, ILGA och Yogyakarta Principles.

Tillkomst

Texten antogs i november 2006 under ett möte vid Gadjah Mada-universitetet och presenterades i Genève i mars 2007. De 29 undertecknarna var jurister, akademiker, tidigare FN-tjänstemän och företrädare för intresseorganisationer, däribland Mary Robinson, Irlands tidigare president och tidigare högkommissarie för mänskliga rättigheter. Stater deltog inte i utarbetandet.

Vad de säger om könsidentitet

Den tredje principen handlar om rättsligt erkännande. Den slår fast att den könsidentitet som en person själv bestämmer hör till personligheten och att ingen får tvingas genomgå medicinsk behandling för att få sin identitet erkänd. Denna princip har blivit grunden för lagstiftning baserad på självdefinition. Tillägget från 2017 går längre och uppmanar stater att avskaffa registreringen av kön i identitetshandlingar.

Kritik

Kritiker påpekar att principerna ger intryck av att ha internationell rätts auktoritet utan att ha förhandlats fram eller godkänts av stater. De utarbetades av en liten grupp experter, och konsekvenserna för könsbaserade rättigheter diskuterades inte när de togs fram. Robert Wintemute, professor i mänskliga rättigheter i London och en av undertecknarna, sade öppet 2021 att han ångrade detta: enligt honom hade man inte tänkt på kvinnors ställning. Se även FN-resolutioner om kön, internationella rättigheter och Nederländernas translag.