UvA-undersökning: ungdomar stöder jämlikhet i princip, men är kritiska till könsneutrala toaletter och Paarse Vrijdag

En majoritet av nederländska skolelever (59 procent) anser att alla har lika värde, oavsett sexuell läggning. Men så snart frågan blir konkret – en könsneutral toalett eller en obligatorisk Paarse Vrijdag – övergår det breda stödet i skepsis. Det visar en omfattande undersökning som Amsterdams universitet genomförde på uppdrag av ministeriet för utbildning, kultur och vetenskap bland över 31 000 elever i åldern 12 till 18 år.

Ett gap mellan princip och praktik

Forskargruppen vid Amsterdams universitet – institutionerna för pedagogik och utbildningsvetenskap, kommunikationsvetenskap och psykologi – analyserade två stora datamängder och fann ett konsekvent mönster. När det gäller abstrakta principer är ungdomarna progressiva: 59 procent anser att alla har lika värde oavsett sexuell läggning, och 65 procent tycker att ungdomar själva ska få bestämma vem de blir kära i. Så snart frågan handlar om synliga, konkreta könsuttryck i skolan förändras bilden. 61 procent håller inte med om att minst hälften av skolans toaletter bör vara könsneutrala, 54 procent instämmer i att könet är fastställt vid födseln, och 41 procent är emot att fira Paarse Vrijdag på alla skolor. Bland annat driver den katolska kampanjen Gezin in Gevaar en namninsamling mot Paarse Vrijdag. Hur Paarse Vrijdag utvecklades från en kampanj till ett program på tusentals skolor beskrivs på genderlobby.nl.

Forskarna beskriver själva detta som en skillnad mellan teori och praktik: ungdomar ställer sig bakom jämlikhet som ett abstrakt ideal, men är betydligt mer återhållsamma när denna jämlikhet omsätts i konkreta åtgärder eller symboler på den egna skolan.

Vem är mer kritisk – och varför?

Åsikterna skiljer sig åt längs några tydliga linjer. Pojkar är i genomsnitt mer konservativa än flickor, och religion spelar en påvisbar roll: muslimska ungdomar visar sig i undersökningen ha de mest konservativa uppfattningarna om synligt könsuttryck. Även generell konservatism som personlighetsdrag hänger starkt samman med graden av skepsis mot skolans könsrelaterade politik. Det tyder på att motståndet mot könsneutrala lösningar inte utan vidare kan förklaras med okunskap eller intolerans i bred bemärkelse – det handlar om en mer specifik tveksamhet inför den praktiska utformningen av könspolitiken, samtidigt som den underliggande jämlikhetsprincipen faktiskt stöds.

Detta stämmer överens med annan forskning som visar att en liten andel av eleverna – omkring 0,7 procent – identifierar sig på ett annat sätt än det kön som registrerades vid födseln. Majoriteten av eleverna bedömer alltså inte skolans politik utifrån en personlig könsfråga, utan utifrån en allmän uppfattning om vad som är önskvärt för hela skolan.

Vad detta betyder för könsdebatten i skolan

För skolor och beslutsfattare är resultatet relevant eftersom det visar att stödet för könsrelaterad skolpolitik inte är självklart, inte heller bland en generation som ofta framställs som självklart progressiv. Politik som utgår från ett brett stöd för exempelvis könsneutrala toaletter eller en obligatorisk Paarse Vrijdag riskerar att bortse från en betydande minoritet – ibland till och med en majoritet – av eleverna som inte stöder sådana konkreta åtgärder, trots att samma elever står bakom den underliggande jämlikhetsprincipen. Undersökningen understryker att skolor gör klokt i att skilja mellan att göra jämlikhet som värdering till ett samtalsämne och att införa specifika symboliska eller praktiska åtgärder – två saker som enligt undersökningen inte automatiskt sammanfaller i ungdomarnas upplevelse. Mer om undervisningsmaterial, social transition och föräldrarnas roll finns under kön i skolan; fler siffror finns under ungdomar som kallar sig trans eller könsdiversa.