Genderinfo.nl

Hem › Ungdomar › Föräldrarnas roll

Föräldrarnas roll

Föräldrar har det primära ansvaret för sitt barns välbefinnande — inte skolan, inte TikTok, inte en vårdgivare och inte heller åsikten hos en tolvåring i ett godtyckligt ögonblick. I en tid då berättelsen ”bekräfta eller förlora ditt barn” riktas mot föräldrar är det viktigt att framhålla att kärleksfullt föräldratvivel inte är ett uttryck för avvisande, utan för omsorg. Att skydda, observera och göra kloka avvägningar — det är inte motstånd, det är föräldraskap.

”Bekräfta eller förlora ditt barn” är inte vetenskap, det är press

Föräldrar som söker hjälp för ett barn med könsdysfori ställs ofta inför ett val som egentligen inte är något val: bekräfta allt, eller drivs barnet till självmord. Denna framställning saknar vetenskapligt stöd och avvisas uttryckligen av Cass Review. De tillgängliga beläggen stöder inte att bekräftelse förebygger självmord. Föräldrar får — och måste — ställa frågor, ta sig tid, undersöka alternativ och sätta gränser.

Watchful waiting: en respektabel och beprövad metod

I årtionden var ”watchful waiting” standardrekommendationen för barn med könsdysfori: att finnas kärleksfullt till hands, ge utrymme, inte driva på, inte medikalisera och låta tiden ha sin gång. Steensma-studien (2013) och andra långtidsstudier visar att känslorna hos majoriteten av barn med könsdysfori försvinner under eller efter puberteten. Watchful waiting tar hänsyn till denna biologiska verklighet i stället för att motarbeta den.

Den bekräftande modellen — direkt nytt namn, nya pronomen och nya kläder, och på sikt pubertetsblockerare och hormoner — har trängt undan watchful waiting under det senaste årtiondet. I Sverige, Finland, Norge, Danmark och Storbritannien återgår utvecklingen till större försiktighet. Föräldrar som vill följa denna internationella linje står alltså i en alltmer respekterad vetenskaplig tradition.

Föräldern som beskyddare, inte som hinder

Ett växande problem i Nederländerna och på andra håll är att skolor, vårdgivare och till och med allmänläkare aktivt bekräftar barn i en ny könsidentitet utan att informera föräldrarna — eller till och med medvetet utestänger föräldrarna. Detta undergräver familjen, försätter en minderårig i en konflikt med sina egna föräldrar och strider mot det faktum att föräldrar enligt lag och moral ansvarar för barnets välbefinnande fram till myndighetsdagen. Se även Skolan och transsexuella barn.

Föräldrar har rätt och skyldighet att veta vad som händer med deras barn — i skolan, på mottagningen och i behandlingen. En vårdgivare som systematiskt arbetar med barnet bakom föräldrarnas rygg handlar utanför sin roll.

Ta bakomliggande problem på allvar

Många ungdomar som söker hjälp för könsdysfori har en historia av mobbning, ensamhet, autismspektrumtillstånd, depression, ångest, ätstörningar, trauma, intensiv användning av sociala medier eller sexuella övergrepp. ”Kön” kan då vara en förklaringsmodell som barnet erbjuder — och som vuxna runt barnet tar över — för att ge ett namn åt all den andra smärtan. Föräldrar som skaffar sig en tydlig bild av dessa underliggande sårbarheter hjälper sitt barn på ett djupare plan än alla namn- och pronomenbyten tillsammans.

Medicinska beslut och föräldraansvaret

I Nederländerna gäller följande: för barn under 12 år fattar föräldrarna besluten. Mellan 12 och 16 år krävs samtycke från både barnet och föräldrarna. Från och med 16 års ålder fattar ungdomarna i princip själva besluten — även om andra länder visar att 16 år är anmärkningsvärt ungt för oåterkalleliga beslut med livslånga konsekvenser. Föräldrar får vägra, skjuta upp, be om en second opinion, söka sig till en annan klinik och åberopa internationell forskning. En vårdgivare som pressar föräldrar att skriva under ”snabbt” handlar inte i barnets intresse.

Stöd för föräldrar

Föräldrar till barn med könsdysfori är i Nederländerna en grupp som ofta blir isolerad och tystad. Internationellt finns nätverk av föräldrar som är kritiska till den könsbekräftande vården och delar sina erfarenheter, bland annat genom SEGM, Genspect och Bayswater Support Group. Kontakt med andra föräldrar i samma situation kan hjälpa en att ta sig ur den skuld och isolering som den nuvarande debatten skapar.