Genderinfo.nl

HemVetenskap & debatt › Steensma 2013 — desistance hos barn

Steensma 2013 — desistance hos barn

Steensma och kollegor följde i Amsterdam en kohort av barn med könsdysfori och publicerade 2013 i Journal of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry sina resultat om faktorer som förutsäger om dysforin kvarstår (persistence) eller försvinner (desistance) mellan barndom och ungdomstid..

Studien

Steensma och kollegor följde i Amsterdam en kohort av barn med könsdysfori och publicerade 2013 i Journal of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry sina resultat om faktorer som förutsäger om dysforin kvarstår (persistence) eller försvinner (desistance) mellan barndom och ungdomstid.

Viktigaste resultaten

Hos en majoritet av de undersökta barnen försvann dysforin kring pubertetens början. Faktorer som var förknippade med kvarstående dysfori var bland annat dysforins intensitet, social transition under barndomen, ålder vid första kontakten med vården samt kognitiv och affektiv identifikation med det andra könet.

Betydelse för policy

Studien citeras ofta i policydebatter om könsbekräftande vård för unga, bland annat i Cass Review. Den pekar på vikten av en noggrann differentiering av vilka barn som skulle kunna ha nytta av medicinska interventioner.

Källor

Steensma, T.D., McGuire, J.K., Kreukels, B.P.C., et al. (2013). Factors Associated With Desistence and Persistence of Childhood Gender Dysphoria. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 52(6), 582–590. doi:10.1016/j.jaac.2013.03.016

Cass, H. (2024). Independent Review of Gender Identity Services for Children and Young People: Final Report. cass.independent-review.uk