Vasterman: US Transgender Survey visar unga, icke-binära personer födda som kvinnor
Peter Vasterman analyserar de preliminära resultaten från 2022 års U.S. Transgender Survey. Siffrorna visar en radikalt annorlunda population än den klassiska transpatienten för tjugo år sedan – och slår den medfödda förklaringen i spillror.
92 329 respondenter – den största enkäten någonsin
U.S. Transgender Survey 2022, som genomfördes av National Center for Transgender Equality, är den största enkäten bland personer som beskriver sig själva som transpersoner eller icke-binära. Rapporten omfattar 92 329 respondenter från 16 år och uppåt. Vasterman använder detta som utgångspunkt: ett urval av denna storlek tvingar oss att ta resultaten på allvar, och resultaten tvingar oss i sin tur att grundligt ompröva de gängse berättelserna om vem som är trans.
55 procent födda som kvinnor
Den första siffran som sticker ut är könsfördelningen. Vasterman: "transpersoner som föddes som kvinnor är i majoritet, nämligen 55 mot 45 procent." För tjugo år sedan, när den amsterdamska könskliniken utarbetade Dutch Protocol, var förhållandet det omvända: pojkar och män dominerade den kliniska populationen. Denna förändring från mansdominans till kvinnodominans ser vi inte bara i USA – den sker överallt där självidentifiering blir mätbar. Vilket medfött neurologiskt tillstånd växlar på två decennier från övervägande manligt till övervägande kvinnligt? Inget.
38 procent beskriver sig som icke-binära
Ännu mer avslöjande är uppdelningen efter identitet. "Kategorin icke-binär identitet utgör redan 38 procent av hela gruppen." Bland personer som föddes som kvinnor är icke-binär den vanligaste identiteten: 30 procent av totalen tillhör kategorin "född kvinna, identifierar sig som icke-binär". Bland personer som föddes som män är andelen 8 procent. Fyra gånger så många kvinnor som fötts som kvinnor väljer att vara icke-binära jämfört med män som fötts som män. Vasterman pekar på implikationen: icke-binär är empiriskt inte en position mitt emellan man och kvinna, utan en starkt könsrelaterad etikett – som övervägande väljs av unga kvinnor.
43 procent är 18–24 år
Åldersfördelningen är den tredje hårda siffran. 43 procent av respondenterna är mellan 18 och 24 år gamla. Denna kohort är ungefär tre och en halv gånger så stor som kohorterna mellan 25 och 44 år. Gruppen mellan 45 och 54 år utgör endast 9 procent – nästan fem gånger färre än den yngsta gruppen. Om transidentitet vore en medfödd egenskap som var jämnt fördelad skulle man förvänta sig en jämn åldersfördelning med en svag minskning på grund av dödlighet. Det vi ser är en brant topp bland unga vuxna och en avgrund bland äldre kohorter. Det är inte en biologisk profil, utan en generationseffekt.
Unga vuxna kvinnor, icke-binära: vilka är de?
Kombinerar man de tre variablerna – född som kvinna, 18 till 24 år gammal och icke-binär identitet – får man den typiska respondenten i U.S. Transgender Survey. Det är exakt den demografiska grupp där sociologer sedan femton år tillbaka mäter en explosion av ätstörningar, autismdiagnoser, depression och ångestproblem. Det är den grupp som växte upp med identitetsinnehåll på TikTok och Tumblr. Vasterman drar inte uttryckligen denna koppling i blogginlägget, men siffrorna inbjuder ofrånkomligen till den. Det som borde kunna förklaras neurologiskt och medfött visar sig empiriskt vara ett kohortfenomen bland unga kvinnor i en specifik digital miljö.
Tillfredsställelse och vad den siffran säger – och inte säger
Förespråkare för självidentifieringsmodellen pekar gärna på en annan siffra i enkäten: "nästan alla respondenter som genomgick en transition uppger att deras liv har blivit bättre." Vasterman är försiktig här. En enkät som endast frågar personer som fortfarande beskriver sig som trans missar per definition detransitioners – gruppen som lämnar transidentiteten efter en transition eller ångrar sig. Självrapportering hos personer som fortfarande aktivt identifierar sig som trans mäter inte resultatet, utan det aktuella sinnesläget hos den självselekterade respondenten. Det är en viktig siffra, men inget bevis på långsiktig effektivitet.
Varför detta är relevant för Nederländerna
Vasterman kopplar uttryckligen de amerikanska siffrorna till den nederländska debatten. De nederländska remisserna till könskliniker följer exakt samma mönster: en explosiv ökning sedan 2013, dominerad av tonårsflickor, med en anmärkningsvärt stor icke-binär och tveksam underkategori. Dutch Protocol utformades för den gamla populationen – manliga barn med dysfori som funnits sedan förskoleåldern. Dagens remisser passar inte in i detta protokoll. Att fortsätta behandla enligt samma väg trots denna bristande överensstämmelse – medan Storbritannien, Sverige och Finland redan har dragit sig tillbaka – är precis det som Vasterman har skrivit emot i åratal.
Vad enkäten inte mäter
U.S. Transgender Survey mäter vilka som just nu säger att de är trans eller icke-binära. Den mäter inte hur många av dessa respondenter som fortfarande kommer att tänka så om sig själva om fem eller tio år. Den mäter inte samsjukligheten – autism, ätstörningar, depression och trauma – som är överrepresenterad i kliniska populationer. Den mäter inte hur stor andel som har genomgått en medicinsk transition och hur många av dessa som senare detransitionerade. För alla dessa frågor saknas longitudinell forskning. Det enkäten däremot tydligt visar är att 2022 års population som beskriver sig som trans är yngre, kvinnligare och mer icke-binär än någon tidigare transpopulation. Den som kallar detta en naturlig biologisk givenhet läser inte siffrorna.