DSM-5: könsdysfori ersätter könsidentitetsstörning

I maj 2013 publicerades den femte upplagan av DSM, handboken för psykiatriska diagnoser från American Psychiatric Association. Diagnosen könsidentitetsstörning försvann och ersattes av könsdysfori.

Vad som förändrades

Det nya namnet flyttar fokus. Det är inte identiteten i sig som betraktas som en störning, utan det lidande en person upplever när det upplevda könet inte överensstämmer med könet. För diagnosen krävs att denna inkongruens har funnits i minst sex månader och är förenad med ett tydligt lidande eller begränsningar i vardagen.

I DSM-5 fick könsdysfori ett eget kapitel, fristående från de sexuella störningarna och parafilierna, där den gamla diagnosen hade varit placerad. Separata kriterier infördes för barn respektive ungdomar och vuxna.

ICD-11 gick ett steg längre

Världshälsoorganisationen tog med revideringen av ICD ett steg längre. I ICD-11, som antogs 2019 och trädde i kraft 2022, kallas diagnosen könsinkongruens. Den finns inte längre bland de psykiska störningarna, utan i ett kapitel om sexuell hälsa.

I den nederländska praktiken

Även i Nederländerna används DSM-5. För medicinsk behandling och för att få vården ersatt av sjukförsäkringen krävs en diagnos av könsdysfori eller könsinkongruens, ställd av en behörig behandlare. Mer om kriterierna finns på sidorna om DSM-5 och könsdysfori samt ICD-11. För att ändra könsangivelsen i födelseattesten krävs i Nederländerna ingen medicinsk behandling sedan 2014; däremot krävs ett intyg från en sakkunnig.

Diskussionen dessförinnan

Den nya upplagan föregicks av flera års diskussioner. En del intresseorganisationer ville ta bort diagnosen helt ur handboken, på samma sätt som homosexualitet hade tagits bort 1973. Andra varnade för att tillgången till behandling och ersättning från försäkringsbolag skulle kunna äventyras utan en diagnos. Arbetsgruppen valde en kompromiss: diagnosen blev kvar, men fick ett namn och en beskrivning där lidandet står i centrum. Diagnosen transsexualism hade införts för första gången 1980; se DSM-III.

Vad kriterierna innebär

För ungdomar och vuxna anger DSM-5 sex kännetecken, varav minst två måste vara närvarande. Exempel är en stark önskan att slippa de egna könskännetecknen och en stark önskan att behandlas som det andra könet. För barn gäller strängare krav: minst sex av åtta kännetecken, däribland i alla fall en stark önskan eller övertygelse om att vara av det andra könet. På så sätt ville arbetsgruppen förhindra att barn får en diagnos enbart för att deras beteende inte passar in på det som brukar anses normalt för pojkar eller flickor.

Textrevideringen 2022

År 2022 publicerades DSM-5-TR, en reviderad textversion. Kriterierna förblev desamma, men ordvalet ändrades. Exempelvis ersattes önskat kön med upplevt kön, och texten talar inte längre om födelsekön utan om det kön som tilldelades vid födseln. Ändringarna visar hur snabbt språket kring detta ämne förändras, även inom psykiatrin.

Betydelse

Förespråkare ser förändringen som ett steg mot minskad stigmatisering: den som är transperson har därmed ingen psykisk sjukdom. Diagnosen blev kvar eftersom den i många länder krävs för tillgång till och ersättning för vård. Kritiker påpekar att förändringen också får konsekvenser i praktiken: om identiteten inte längre är föremål för utredning får frågan om var dysforin kommer ifrån mindre uppmärksamhet.