Är transgenderism en form av samhällelig hjärntvätt?

Föreställ dig att du är fjorton år, känner dig annorlunda än alla andra och inte riktigt vet vad det betyder. Förr kanske du hade fått höra: ”Du är bara känslig.” Nu får du en annan berättelse. En med ord somkönsdysfori och ickebinär. Ord som inte fanns tidigare, men som nu finns överallt.

Jag förnekar inte att transidentitet existerar. Det som upptar mig är något annat: vad gör det språket med människor som egentligen bara är förvirrade?

Börja med den homosexuelle som skäms

Den som har homosexuella känslor men upplever dem som något förbjudet, på grund av tro, uppfostran eller social press, fastnar i skam. Skammen tär. Den driver människor till självhat och ibland ännu längre. Det mönstret känner vi igen. Lösningen vi har funnit är inte att förändra personen, utan att undanröja stigmat.

Men tänk då så här: ett barn som känner sig annorlunda, lekfullare, mjukare, som inte passar in i det som förväntas, växer upp i en miljö som säger: om du känner dig annorlunda kanske du har hamnat i fel kropp.Är det befrielse? Eller är det en annan sorts tvång?

Ord skapar verkligheter

För tjugo år sedan existerade den moderna betydelsen av ”transgender” knappt i vardagsspråket. Människor med könsförvirring sökte andra ord och andra vägar. Ibland fann de ro. Ibland led de, men då på grund av avvisande utifrån, inte på grund av känslorna i sig.

Nu finns det en färdig ram. För många människor är det en lösning. Men för andra fungerar ramen som en tratt. Om det första svaret på förvirring alltid lyder: då är du förmodligen trans, försvinner alla andra förklaringar ur sikte. Och därmed också de andra vägarna ut.

Skam i omvänd riktning

Det underförstådda budskapet i vissa kretsar är: ”Om du känner så här men inte erkänner det, sviker du dig själv.” Den mekanismen är strukturellt densamma som den homosexuella tidigare utsattes för. Det enda som har förändrats är riktningen.

Förr: du är homosexuell men får inte vara det — skam — självdestruktivitet.
Nu, i vissa fall: du är förvirrad men måste vara trans — skam över att tvivla — förhastade beslut med oåterkalleliga konsekvenser.

Det är ingen teori. Från länder där antalet behandlingar har ökat kraftigt kommer också berättelser om unga som efter flera år ångrar en transition som gick för snabbt.

En tuppkam får du inte skaffa dig. Men en man i kvinnokläder får du vara.

Det finns ytterligare något skevt i den här debatten, något få säger högt. Någon med tuppkam får du göra narr av. Du får inte anställa honom. Men en man i kvinnokläder får du inte behandla så: han är skyddad enligt lag. Men båda är uttryck för identitet. Varför gäller fullt samhälleligt fördömande för den ena, men fullt rättsligt skydd för den andra?

Svaret ligger i hur ordet konverteringsterapi har tänjts ut. Ursprungligen handlade det om försök att behandla bort homosexualitet — med rätta förbjudet. Nu har begreppet utvidgats till könsidentitet. Men inte till musikalisk identitet. Inte till religiös identitet. Bara till kön. Det valet är inte neutralt. Det får långtgående konsekvenser för terapeuter, föräldrar och vårdgivare som vågar vägleda tvivel utan att omedelbart styra mot transition.

Det som återstår är en sorts kult kring en skyddad art: en identitetskategori som omgärdas så kraftigt av lagar och tabun att till och med den försiktigaste kritiska frågan redan betraktas som ett angrepp. Konverteringslagen är det senaste exemplet på detta. Välmenande, men i praktiken en lag som kriminaliserar tvivel och tystar behandlare.

Det här är inget angrepp på transpersoner

Människor som efter långvarigt övervägande kommer fram till att transition är rätt väg för dem har all rätt att välja den. Det är inte det som ifrågasätts här.

Det jag tar upp är systemet runt omkring. Tempot, språket, pressen. Sättet på vilket tvivel har gått från att vara något som hör till processen till något som måste korrigeras.

I befrielsens namn bygger vi en ny bur. Den som tvivlar får inte tvivla. Den som väntar uppmanas att skynda på. Den som vägleder utan att styra riskerar sin legitimation. Det är inte framsteg. Det är bara en annan form av tvång, med ett vänligare ansikte.