Jesaja 5:20 som spegel — den stora sammanblandningen i könsdebatten

Ibland ger en gammal text den skarpaste diagnosen av en modern fråga. Jesaja 5:20: "Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert." Den som i dag betraktar den nederländska könsdebatten kan knappast bortse från den versen — även om han själv inte är religiös. För den utförliga bibliska analysen hänvisar jag till gendersekte.nl; texten nedan återger den sekulära kärnan.

Vad versen gör

Jesaja diagnostiserar inte en specifik missgärning. Han beskriver ett tillstånd: ett samhälle där själva de moraliska kategorierna börjar flyta. Inte "de gör något fel" — utan "de kan inte längre benämna skillnaden mellan fel och rätt". Det är ett annat slags problem. Det upphör inte genom bättre argument. Det upphör först när orden åter får göra sitt arbete.

Fem exempel på förskjutningen

En mastektomi på en femtonåring kallas vård; ett samtal med henne om att vänta kallas konversionsterapi. En förälder som ber om tid är transfobisk; en förälder som omedelbart säger ja till varje bekräftande fråga har "ett tryggt barn". "Kvinna" översätts i politiken till "människa med livmoder" — och själva ordet "kvinna" blir misstänkt. En biologilärare som förklarar vad en äggcell är får en tillrättavisning via en lektionsmapp från en intresseorganisation. Lagen om konversionsåtgärder kriminaliserar pennan och låter kniven vara.

På var och en av dessa platser är samma mekanism verksam: det som skadar kallas vård; det som är vård kallas skada.

Vad ett äldre perspektiv tillför

Den moderna analysen talar om "definitionsmässig inkohä­rens" eller "kategoridrift". Jesaja uttryckte samma diagnos i en mer lättillgänglig formulering. Inte för att Skriften måste ha auktoritet — för den som inte läser den som sådan är det inget argument — utan för att ett mönster som redan kändes igen år 700 före Kristus uppenbarligen inte är någon modenyck. Det är en form som återkommer gång på gång. Vi har den framför oss nu, och vi gör klokt i att benämna den.