Hem › Grundläggande information › Genus i andra kulturer
Genus i andra kulturer
Ibland har icke-västerländska kulturer sociala kategorier som faller utanför tudelningen mellan män och kvinnor: two-spirit, hijra, fa'afafine, muxe och kathoey. Dessa kategorier åberopas regelbundet i den samtida västerländska genusdebatten som bevis för att ”tredje kön” är universella och att vår binära modell är konstgjord. Den framställningen är problematisk av flera skäl. De nämnda kategorierna är kulturellt mycket specifika, ofta marginaliserade och passar vanligtvis dåligt in i de västerländska begreppen ”transperson” eller ”ickebinär”.
Two-spirit i ursprungsbefolkningar i Nordamerika
”Two-spirit” är inte ett traditionellt begrepp utan ett paraplybegrepp som föreslogs vid en konferens i Winnipeg 1990. De ursprungliga kategorierna hos ursprungsbefolkningarna – som varierade mellan nationer, språk och tidsperioder – syftade vanligtvis på särskilda ceremoniella eller uppgiftsbundna roller, inte på en inre könsidentitet i den moderna västerländska diskursens mening. Vissa röster bland ursprungsbefolkningarna motsätter sig att deras traditioner införlivas i det västerländska hbtqi+-vokabuläret och ser detta som en form av kulturell appropriering.
Hijra i Sydasien
Hijra har i Indien, Pakistan och Bangladesh sedan gammalt varit en stigmatiserad grupp, ofta förknippad med fattigdom, tiggeri och sexarbete. Många föds som pojkar och genomgår rituell kastrering. Det juridiska erkännandet som ”tredje kön” (2014) har delvis förbättrat deras ställning, men mottogs kritiskt av indiska feminister, som pekade på risken för att tvång och kroppslig skada legaliseras. Att romantisera hijra som ett kosmopolitiskt exempel på ”mångfald av kön” innebär att man bortser från den hårda verkligheten i deras tillvaro.
Fa'afafine på Samoa
Fa'afafine är biologiskt manliga personer på Samoa som fungerar i kvinnliga roller inom familjen – ofta eftersom en familj har brist på döttrar och omsorgsuppgifter måste utföras. Kategorin kan alltså delvis förklaras ekonomiskt och socialt och är inte i första hand en ”identitet”. Forskning av Vasey och VanderLaan antyder en evolutionär bakgrund kopplad till släktskapsselektion. Fa'afafine-rollen kan inte utan vidare tillämpas på en västerländsk, individualiserad transidentitet.
Muxe i Mexiko
Muxe bland zapotekerna utgör återigen en egen social kategori med egna funktioner i samhället. Deras acceptans har delvis överdrivits i västerländska medier; i verkligheten möter även de stigma, och kategorin är starkt förbunden med särskilda ekonomiska och familjerelaterade roller. Etnografisk forskning (Lynn Stephen) beskriver muxe-rollen betydligt mer nyanserat än den gängse västerländska framställningen.
Kathoey i Thailand
Kathoey är synliga i Thailand men i stor utsträckning marginaliserade inom underhållningsindustrin och sexindustrin. Det thailändska samhället är på ytan tolerant, men juridiska rättigheter (till exempel möjligheten att ändra kön i officiella dokument) finns i stort sett inte. Den västerländska bilden av Thailand som ett ”transparadis” är en turistisk kliché, inte en korrekt beskrivning.
Västerländsk tolkning och försiktighet
Att världen över använda icke-västerländska könsfenomen som argument för den moderna västerländska teorin om könsidentitet är problematiskt på flera nivåer. För det första klumpas mycket olika, kulturellt förankrade fenomen konstgjort ihop. För det andra bortser man från att alla dessa kategorier vanligtvis är förknippade med stigma, fattigdom och våld. För det tredje tjänar retoriken ofta ett specifikt västerländskt syfte: anspråket på universell bekräftelse av ett begreppssystem som har uppstått här.
Antropologer som Sahar Amer och David Valentine har pekat på dessa problem. Ironiskt nog pekar många icke-västerländska könsfenomen snarare på motsatsen till vad de förväntas visa: nämligen att samhällen alltid har erkänt biologiskt kön och att avvikande roller vanligtvis inte betraktades som ”ett tredje kön”, utan som särskilda positioner inom en binär könsstruktur.