Hem › Juridik › Internationella rättigheter

Internationella rättigheter

På internationell nivå finns fördrag, direktiv och resolutioner som förbjuder diskriminering på grund av kön och i allt högre grad även på grund av könsidentitet. Den rättsliga räckvidden varierar kraftigt mellan olika instrument och regioner. Till skillnad från vad som ofta antyds finns det ingen global konsensus om erkännandet av ”könsidentitet” som en självständig juridisk kategori. Den här sidan ger en översikt och belyser skiljelinjerna.

Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR)

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) har i domar som Goodwin v. United Kingdom (2002) och A.P., Garçon och Nicot v. France (2017) slagit fast att artikel 8 i Europakonventionen (rätten till privatliv) förpliktar stater att erbjuda transpersoner ett effektivt förfarande för erkännande av deras nya könsregistrering. Samtidigt har domstolen erkänt staternas ”margin of appreciation” när det gäller utformningen av detta förfarande och har hittills inte infört något krav på att övergå till självidentifikation utan någon form av prövning.

Europeiska unionen

EU-direktiven om likabehandling i arbetslivet (2000/78/EG) och på grund av kön (2006/54/EG) har av EU-domstolen tolkats som tillämpliga på könstransition. Europeiska kommissionen publicerar rapporter om hbtqi-personers situation i medlemsstaterna. ILGA-Europe publicerar årligen en Rainbow Map. Det bör påpekas att denna rangordning använder ett aktivistiskt mått (graden av lagstadgat stöd för självidentifikation och erkännande av icke-binära personer) och inte är en neutral återgivning av skyddet för mänskliga rättigheter.

Yogyakarta-principerna

Yogyakarta-principerna (2006, kompletterade 2017) är ett dokument som utarbetats av en grupp människorättsexperter. De beskriver hur internationella människorättsnormer enligt deras uppfattning bör tillämpas på sexuell läggning och könsidentitet. Principerna är inte bindande och har ingen status som fördrag; ingen stat har ratificerat dem. Trots detta citeras de av FN-organ och vissa domare som en ”auktoritativ tolkning”. Kritiker, även inom FN-systemet, påpekar att dokumentet förespråkar en normativ utvidgning som inte har godkänts av staterna.

FN:s råd för mänskliga rättigheter

FN:s råd för mänskliga rättigheter har sedan 2011 antagit flera resolutioner om våld och diskriminering på grund av ”sexuell läggning och könsidentitet” (SOGI). Mandatet för den oberoende experten för SOGI har förlängts flera gånger, varje gång med knappa majoriteter och betydande motstånd från afrikanska, asiatiska och islamiska medlemsstater. Se FN-resolutioner om kön för mer information.

Skillnader mellan länder

Den rättsliga situationen varierar kraftigt:

• Självidentifikation införd: Irland (2015), Danmark (2014), Norge (2016), Belgien och Argentina. I flera av dessa länder utvärderas konsekvenserna — bland annat för statistik, idrott och könsbaserade verksamheter — nu kritiskt.
• Vårdmodellen omprövas kritiskt: Storbritannien (efter Cass Review 2024), Sverige (SBU-rapporten 2022), Finland (COHERE-riktlinjen 2020), Norge och Danmark. I dessa länder har pubertetsblockerare och könsöverskridande hormoner för minderåriga begränsats kraftigt.
• Självidentifikation avskaffad eller inte införd: Skottland (Gender Recognition Reform Bill, blockerad 2023). Storbritannien har ett förfarande med en oberoende kommission.
• Begränsat juridiskt erkännande: Ungern, Rumänien, Ryssland och flera länder i Mellanöstern, Afrika och Asien. I vissa länder är transition kriminaliserad.

Europarådet

Europarådets parlamentariska församling har antagit rekommendationer om transpersoners rättigheter, bland annat rekommendation 2048 (2015). Dessa är inte bindande.

Anmärkning

Aktivistiska rangordningar (Rainbow Map, ILGA-Europe) och Yogyakarta-principerna presenteras ibland i nederländska medier och i politiken som måttstockar för mänskliga rättigheter. Juridiskt är de inte det. För Nederländerna är Europakonventionen, EU-rätten och de ratificerade FN-konventionerna bindande — och dessa ger stater betydande frihet när det gäller utformningen av könsregistreringen och skyddet av könsbaserade verksamheter.