Explosiv ökning av antalet ansökningar
Antalet ansökningar till nederländska könsidentitetskliniker har ökat kraftigt sedan omkring 2010. Bland unga har en tydlig förändring skett: tidigare var det oftare pojkar som sökte sig dit, medan det nu framför allt är tonårsflickor, varav en del inte har någon tidigare historia av könsvariation under barndomen. Detta mönster, som beskrivs i den internationella litteraturen som rapid-onset gender dysphoria (Littman, 2018), förklaras i Nederländerna tills vidare främst med ”bättre synlighet”, men passar internationellt in i en bredare bild av sociala faktorer och mediepåverkan.
Vad Radboud-undersökningen visade
År 2023 publicerade Radboud-universitetet, tillsammans med Radboudumc, rapporten Mijn gender, wiens zorg? om den ökade efterfrågan på transvård. Undersökningen genomfördes på uppdrag av ZonMw och ministeriet för folkhälsa, välfärd och idrott. Forskarna konstaterar att efterfrågan på vård har ökat kraftigt och att väntetiderna är långa, trots att vårdutbudet har byggts ut avsevärt. Om det verkligen finns fler transpersoner än tidigare kunde de inte fastställa utifrån de befintliga siffrorna. Mediesociologen Peter Vasterman sammanställde siffrorna; se artiklarna om ökningen av transvården sedan 2012 och om antalet unga som beskriver sig som trans eller könsdiversa.
Förklaringen om synlighet
Rapporten pekar på ökad synlighet. Kommunikationsprofessorn Enny Das sade vid presentationen den 10 maj 2023 att transpersoner syns och hörs mer och att deras plats i samhället uppmärksammas och erkänns i högre grad. Därigenom känner andra igen sig i deras erfarenheter och vågar tidigare berätta om sig själva. Forskarna nämner också minoritetsstress: den psykiska belastningen av att leva i en omgivning som inte accepterar könsdiversitet. Enligt dem hamnar denna hjälpbehov nu inom den specialiserade vården, som inte är utformad för att hantera det.
Förklaringen om social påverkan
Mot denna tolkning står hypotesen från den amerikanska forskaren Lisa Littman. År 2018 beskrev hon i tidskriften PLOS ONE unga personer vars könsdysfori enligt deras föräldrar plötsligt uppstod kring puberteten, och hon framförde hypotesen att jämnåriga och internet spelar en roll. Studien bygger på föräldrars berättelser, inte på undersökningar av ungdomarna själva. Efter kritik granskade tidskriften artikeln på nytt, och en korrigerad version publicerades i mars 2019. Den finländska psykiatriprofessorn Riittakerttu Kaltiala beskrev att betydligt fler flickor sökte sig till hennes klinik, ofta med en historia av psykisk ohälsa.
Varför gruppens sammansättning spelar roll
Dutch Protocol har undersökts på en liten, strikt selekterad grupp. I Zembla-sändningen från oktober 2023 hävdade utländska läkare att de unga som söker sig dit nu skiljer sig från denna grupp, och att resultaten från den tiden därför inte utan vidare gäller för dem. Behandlare vid Amsterdam UMC svarar att varje steg i Nederländerna föregås av en omfattande diagnostisk utredning. Mer om denna åldersgrupp finns på sidan om unga.
Konsekvenser för vården
Ökningen påverkar väntetiderna. Enligt Radboud-universitetet fick personer med frågor om könsidentitet år 2022 vänta i genomsnitt två år innan en indikation för medicinsk vård kunde fastställas. Sedan början av 2025 tar Amsterdam UMC tillfälligt inte emot nya vuxna för ett första besök; se arkivartikeln om Amsterdam UMC:s könsidentitetsmottagning. Hur vårdsystemet reagerar på detta beskrivs i artikeln om väntetider och vårdsystemet. En översikt över ökningen och förskjutningen mot unga flickor finns på transbeleid.nl, i artikeln om ökningen av antalet ansökningar.