Könsbekräftande vård får en fast plats vid VU i Amsterdam

Runt 1975 fick vården för transsexuella en fast plats på Vrije Universiteit-sjukhuset i Amsterdam. Endokrinologen Louis Gooren blev teamets ansikte utåt. Ur denna poliklinik växte dagens Kunskaps- och vårdcentrum för könsdysfori vid Amsterdam UMC fram.

Åren dessförinnan

Från och med 1950-talet hjälpte några nederländska läkare patienter i det tysta med hormoner och operationer. Efter uppståndelse kring en operation låg denna verksamhet nästan helt nere från 1966. År 1972 grundade en liten grupp behandlare Stichting Nederlands Gender Centrum, den första institutionen i Nederländerna som specialiserade sig på denna vård. Det Amsterdam-baserade registret, där alla patienter registrerades, börjar därför 1972.

Könsteamet

I mitten av 1970-talet började VU som institution att engagera sig. Teamet arbetade tvärprofessionellt: psykologer och psykiatrer ställde diagnosen, endokrinologer ordinerade hormoner och kirurger utförde operationerna. I slutet av 1980-talet blev Gooren professor i transsexologi, en professur som inte fanns någon annanstans.

Forskning och inflytande

Teamet publicerade omfattande vetenskaplig forskning och fick därför internationellt anseende. Mellan 1972 och 2015 vände sig nästan sjutusen personer till kliniken. År 2002 flyttade även vården för barn och ungdomar, som hade startat i Utrecht 1987, till Amsterdam; se starten för könsbekräftande vård för ungdomar.

Så var behandlingen upplagd

Behandlingen genomfördes i fasta steg. Först följde en diagnostisk fas med samtal hos en psykolog eller psykiater. Därefter inleddes hormonbehandlingen, i kombination med den så kallade real-life-fasen: patienten levde helt i den önskade rollen i minst ett år. Först därefter blev en operation aktuell. Teamet fattade gemensamt beslut om varje steg. Upplägget följde de internationella Standards of Care. År 2014 ströks det obligatoriska real-life-året ur Amsterdams protokoll, och det skapades utrymme för personer som inte identifierar sig som man eller kvinna.

Siffrorna för det Amsterdam-baserade registret

Eftersom nästan alla nederländska patienter under lång tid behandlades i Amsterdam har centret ett ovanligt komplett register. År 2018 publicerade forskare uppgifter om 6 793 personer som hade vänt sig dit mellan 1972 och 2015. Antalet nya ansökningar per år hade under den perioden ungefär tjugodubblats: från några tiotal runt 1980 till nästan sjuhundra år 2015. Av de vuxna som hade genomgått en operation av könskörtlarna uppgav mindre än en procent senare att de ångrade sig. Kritiker påpekar att siffrorna gäller personer som behandlades som vuxna och efter en lång process, samt att ånger i genomsnitt visar sig först efter flera år.

Andra centra

Förutom Amsterdam erbjöd även universitetssjukhuset i Groningen könsbekräftande vård sedan länge. År 2020 startade Radboudumc i Nijmegen ett eget expertcentrum, bland annat för att korta de långa väntelistorna. Sedan omkring 2015 har dessutom allt fler mindre vårdgivare utanför universitetscentrumen tillkommit, framför allt för psykologiskt stöd och hormonbehandling.

Betydelse

Att Nederländerna senare blev landet bakom Dutch Protocol hänger samman med denna tidiga start. Det fanns ett erfaret team, ett sjukhus som stödde vården och ersättning från sjukförsäkringen. Nederländernas historia om den könsbekräftande vården, fram till dagens väntelistor, sammanfattas på transtijd.nl under Nederländerna och den könsbekräftande vården. Mer om dagens situation finns på sidan om könsbekräftande vård i Nederländerna.