WPATH Standards of Care version 8

I september 2022 publicerade World Professional Association for Transgender Health, förkortat WPATH, den åttonde versionen av sina Standards of Care. Riktlinjen används världen över av läkare, försäkringsbolag och myndigheter som måttstock för transvård. Den föregående versionen publicerades 2012.

Vad som var nytt

Version 8 fick för första gången ett separat kapitel om ungdomar. Där står att en bred bedömning ska föregå medicinsk behandling, där även psykisk ohälsa och den ungas utveckling vägs in. Dessutom tillkom nya kapitel, bland annat om icke-binära personer.

De borttagna åldersgränserna

I en utkastversion fanns minimiåldrar för hormoner och operationer för minderåriga. Kort efter publiceringen kom en rättelse där dessa åldersgränser hade tagits bort. I den slutliga texten finns inte längre någon åldersgräns; bedömningen överlåts till behandlingsteamet. Detta ledde till omfattande kritik, eftersom det inte klargjordes på vilka vetenskapliga grunder gränserna hade tagits bort.

Kritiken

Som en del av undersökningen inför den brittiska Cass Review bedömde University of York kvaliteten på internationella riktlinjer. WPATH:s riktlinje fick lågt betyg när det gällde hur noggrant underlaget hade tagits fram. Forskarna konstaterade också att riktlinjer på området ofta hänvisar till varandra, vilket gör att intrycket av en bred samsyn blir starkare än vad det underliggande bevisläget motiverar. Mer om invändningarna finns på sidan om kritiken mot WPATH:s riktlinje.

Vad riktlinjen själv säger om evidensen

Kapitlet om ungdomar medger att antalet studier av behandlingsresultat hos unga är litet och att en systematisk litteraturöversikt därför inte var möjlig. Rekommendationerna bygger till stor del på samsynen mellan de experter som medverkade i arbetet med riktlinjen. De första Standards of Care publicerades 1979; då hette WPATH fortfarande Harry Benjamin International Gender Dysphoria Association. I Nederländerna finns dessutom en egen kvalitetsstandard för transvård.

Så togs riktlinjen fram

Drygt hundra experter medverkade i arbetet med version 8, fördelade på arton kapitel. Varje rekommendation lades fram för alla författare och antogs om minst tre fjärdedelar instämde. För en del av ämnena lät WPATH Johns Hopkins University genomföra litteraturöversikter. Riktlinjen omfattar mer än 250 sidor och behandlar, utöver hormoner och operationer, även ämnen som röstterapi, fertilitet, vård i fängelser och vård för äldre.

Vad som senare blev känt

År 2024 offentliggjordes interna WPATH-dokument i en amerikansk rättsprocess om ett förbud mot transvård för minderåriga. Enligt rapportering i bland annat The New York Times framgick det att medarbetare till USA:s biträdande hälsominister hade krävt att minimiåldrarna skulle tas bort, av rädsla för att lagstiftare skulle använda dem för att förbjuda vård. Det framkom också att WPATH hade ställt villkor för publiceringen av de litteraturöversikter som organisationen själv hade låtit genomföra. WPATH hävdar att riktlinjen bygger på vetenskapliga grunder. Dokumenten har ändå skadat förtroendet för hur riktlinjen togs fram, även bland vissa behandlare. Tidigare samma år hade interna meddelanden från WPATH-medlemmar redan läckt, de så kallade WPATH Files; vad de innehöll och varför läckan förändrade debatten beskriver transtijd.nl i artikeln om WPATH Files från 2024. År 2026 avgick en sektionsordförande i den amerikanska yrkesorganisationen ACOG efter kritik mot WPATH:s riktlinjer; se nyhetsartikeln om detta.

Betydelse

Version 8 är den riktlinje som läkare, försäkringsbolag och domstolar hänvisar till världen över. Samtidigt publicerades den när Finland, Sverige och England utifrån egna litteraturöversikter valde en annan inriktning; se de svenska riktlinjerna från 2022. Sedan dess har två förhållningssätt existerat sida vid sida: yrkesorganisationernas, som betraktar behandlingen som etablerad vård, och ett växande antal nationella hälsomyndigheters, som anser att den är otillräckligt underbyggd för minderåriga. Den första versionen publicerades 1979; se de första Standards of Care.