Hem › Vetenskap & debatt › Bias i könsforskning

Bias i könsforskning

Många studier av transpersoners vård rekryterar deltagare via specialiserade kliniker.

Urvalsbias

Många studier av transpersoners vård rekryterar deltagare via specialiserade kliniker. Därför är resultaten kanske inte representativa för alla personer med frågor kring könsidentitet. I webbenkäter (till exempel Littman 2018) spelar rekrytering via specifika grupper en roll.

Bortfall vid uppföljningen

Långtidsstudier dras ofta med ett stort bortfall. När de deltagare som faller bort skiljer sig från dem som stannar kvar (till exempel eftersom personer som har detransitionerat kan vara mindre benägna att återrapportera till kliniken) uppstår en missvisande bild.

Avsaknad av kontrollgrupper

På grund av forskningsområdets karaktär är randomiserade kontrollerade studier (RCT-studier) sällsynta. Kohortstudier jämför ofta behandlade personer med den allmänna befolkningen, inte med en jämförbar grupp obehandlade transpersoner — vilket försvårar kausala slutsatser.

Publikationsbias

Studier med positiva resultat publiceras oftare och snabbare. De systematiska översikterna från York och SBU lyfte uttryckligen fram utmaningarna kring evidenskvaliteten inom detta område.